Att göra

Ett kort inlägg idag

Två veckor har mitt manus hunnit ligga i högarna hos förlagen

Tre förlag skickade jag till, två nya och ett av de som refuserade mig sist med specifika önskemål på förändringar, funderar på att komplettera med något eller några förlag till

Fyra månader tog det att få svar sist, får se hur lång tid det tar den här gången - återkommer då

Redigeringen har sannerligen dragit ut på tiden, inget av det jag presterat i helgen eller förra helgen känns användbart. Men jag vägrar låta två bråkiga kapitel bestämma. Nu lovar jag, främst mig själv, att om en vecka ska manuset iväg igen. Och det blir väl fint att posta på självaste alla hjärtans dag.

För tillfället grubblar jag på vilka förlag som ska få äran den här gången, inte minst hur många. Det blir bara två utskick av det här manuset, sedan är det nästa manus tur, så det är nu eller aldrig.

Mål 2010: "Att ha ett bokkontrakt innan årets slut och att ha skrivit manus till min andra bok innan årets slut. Vad är mål värda om de inte är högt satta? :)"
-----

Som jag skrivit blev det nej från båda förlagen, men jag ser det som en fantastisk seger att alls skicka in något! Det har jag drömt om sedan 2006. Och givetvis ska jag prova igen med något fler förlag.

Dessutom, och här kommer chockbomben, så har jag skrivit min andra bok. Japp, det är sant. Efter år av "ska skriva klart ettan, ska skriva klart ettan" förstår jag att det verkar otroligt att jag skrivit tvåan utan att beklaga mig en enda gång på bloggen. Men så är det. Det är ett helt nytt projekt, nya karaktärer, ny handling, ny skrivstil. Längre än ettan dessutom. Slog förra årets skrivrekord med god marginal igen!

Jag är mer än nöjd med det här skrivåret och med vad jag presterat av målet!

Mål 2011: Har alltså två projekt att putsa och skicka in under året! Dessutom tänker jag mig att jag ska hinna skriva trean. Hoppas slå nytt skrivrekord också!

Lät texten ligga en hel månad efter kommentarerna från förlagen, men även efter det tyckte jag ungefär som jag gjorde vid första reaktionen - de har rätt till 95%.

Har börjat redigera igen nu. Vi pratar ingen femdagars-redigering utan typ två månader, som vanligt. En del saker är lätta, andra beslut är svåra att ta. Det jag kan säga hittills är att allt jag förändrat känns som solklara förbättringar, men då har jag lämnat de svåraste bitarna till sist!

Hoppas på att vara klar för nyinskick till nyår.

Inte precis vad jag önskade skulle hända... men visst visste jag väl hela tiden att det skulle bli så här? Även om jag samtidigt levde i någon tro om att jag genom ett mirakel skulle bli publicerad på första försöket.

Refuserad två gånger inom loppet av en vecka. Först fredag förra veckan (munter helg...) och sedan i torsdags.

Motgångarna har inte alls fått mig att tvivla på mig själv men däremot på manuset. Förlagen hade ett antal klagomål (läs: värdefull feedback) och min första reaktion var att ge upp på manuset som jag arbetat så länge med och satsa på något nytt. Men nä, det är bara att ta tag i det igen och fixa till bristerna i manuset så att det blir redo för en nytt förlagsutskick. Det står att de diskuterat manuset på flera möten, då kan det väl rimligen inte vara långt borta? Tredje förlaget gillt?

Lika plötsligt som min starka övertygelse på bokens framgång kom, försvann den igen. För visst borde förlagen ha svarat vid det här laget? Visst svarar de snabbt när de ska tacka ja och långsamt när de ska tacka nej? Visst är det kört?

Även om det nu är sommar och semester. Fast de får inte svara för snabbt heller, då har de bara tagit en titt på första sidan och gett upp redan där.

Önskar att de kunde svara med exakt hur valet gick till. Typ "vi läste en sida och insåg att det här svamlet inte var något för oss" eller "vi har läst hela den här patetiska romanen men hittar ändå ingen anledning att ge ut den". Typ så.

Allvarligt, vad är det längsta en författare fått vänta på ett ja? Knappast så länge som 5-6 månader? När kommer "nu får du garanterat ett nej"-tidsgränsen?

Ah. Ovissheten. Och misstron.

Det har nu gått två månader sedan jag skickade manuset. Börjar känna att jag mer och mer väntar på svar nu. Men med tanke på att många bokförlag säkert tar tre månader på sig... och de dessutom ska ha semesterstängt en månad så kanske jag får förbereda mig på att vänta två månader till?

Känslan pendlar mellan högt och lågt varje dag, ibland är jag övertygad om att de måste vilja publicera mitt manus och ibland är det så självklart att ingen kommer att satsa på mitt konstiga manus. Måste helt enkelt vänta och se. Under tiden skriver jag på nästa bok. :)

Jag har bestämt mig för att manuset ska till förlag innan kommande vecka är slut. Jag har alltså inte mer än fem dagar kvar att redigera. Egentligen är jag klar. (Annars skulle jag väl inte kunna lova sådana galna saker.) Ska bara läsa igen och känna och fundera ocm sista sidan verkligen sitter osv. Sedan är det bara att vänta på svar. (Läs: Börja skriva nästa bok.)

Idag kom en stark känsla över mig. Jag VILL bli utgiven. Jag VILL ha min bok.

Kanske borde vara självklart och det är det väl egentligen. Men jag blir lätt distraherad av panik och ångest. Inte så allvarligt som det låter. Det betyder bara att det är tryggare att ha sitt manus i en hög vid sängen än att låta andra människor läsa och tycka. Nå. De dagarna är över. Nu VILL jag.

Med vilja kommer man långt? ;)

Jag har fått responsen nu!

Det var ingen som sågade mig vid fotknölarna. Inget världsomvälvande alls faktiskt. De flesta sa bara bra saker och kommenterade några språkliga missar, men inte ens där var det så mycket som jag väntat mig.

Bara till att redigera utifrån kommentarerna och sedan skicka in. Vågar man hoppas på svar inom tre månader eller är det bara något drömmål förlagen kommunicerar till alla hoppfulla? Jag blir nästan illamående när jag tänker på det, oj så nervöst det kommer att bli! :)

Återkommer om/när det händer något!

Jag har inte hört något från mina läsare än. Mer än det väntade "bra" och "imponerad". Men inget specifikt.

Vad gör jag då? Jo, jag redigerar lite. Bara litelite, lite här och lite där. Så att om de sågar texten så kan jag i alla fall vara trygg i vetskapen att det är den gamla texten de sågat, inte den nya. Haha, ibland är man bra feg!

Som planerat har jag läst boken igen i påsk och jag är riktigt stolt över vad jag skapat. De senaste omskrivningarna har gett resultat. Känns som att jag har något unikt att säga och att kvalitén generellt är hög. Dock var det fortfarande en hel hop slarfel - tänker de aldrig ta slut?? :P

Blir intressant att se vad mina läsare säger nu!
Hur lång tid kan det tänkas ta för dem att läsa och kommentera? En vecka? En månad?

I år har boken minskat i längd med 3%. Under januari, februari och mars har jag redigerat bort ett par tusen ord. Det känns så där. Men huvudsaken är att det som är kvar är bra!

Till skillnad från förra helgen.
Nu har jag äntligen fixat till mittpartierna som varit bokens svaghet. Det känns så skönt.

Det ska jag nu fira med god middag, och sedan film och chips. :)

Jobbar nu mån-ons men sedan är det lång påskhelg och då ska jag skriva ut och läsa igenom boken igen. Kommer verkligen närmare och närmare slutet nu.
1. Skriv ut och läs igenom - påskhelgen
2. Fixa eventuella brister - ...beror på hur stora brister jag hittar, är det bara småsaker så fixar jag det över påsk hoppas jag
3. Skicka manuset till de utvalda läsarna - NERVÖST!

Okej... det spelar väl inte så stor roll om boken inte blir publicerad trots allt. När jag tänker efter. Jag har ändå andra historier jag vill berätta.

Tur det. För när jag läser boken som om jag vore någon annan (jo, jag inbillar mig att jag kan det) så blir jag inte imponerad. När jag läser den som mig själv så är jag nöjd (förutom med mittpartiet som jag tjatar om) men jag kan ändå inte tro att någon annan skulle gilla den. I efterhand var det nog dumt att börja fundera på att låta vänner och familj läsa manuset innan jag är helt klar, det satte myror i huvudet på mig!

Det sorgliga är att även när familj och vänner säger att det är bra så tror jag dem inte. Trots att jag själv tycker att det är bra.

Men vi får väl se. Jag ska till att börja med skriva klart och läsa igenom igen. Sedan ska jag skicka för testläsning hos några väl valda människor. Och till slut ska det nog faktiskt... lösa sig. :)

Helgens missnöje har nu lett till det här:

1. Jag är helt säker på att hela boken är lika värdelös som det hopplöst svaga mittpartiet trots att jag vet att det inte är så.

2. Tanken på att ge mitt manus till familj och vänner för korrläsning ger mig stora hispan. Tänk om de tycker att hela boken är så dålig som det usla mittparitet, till och med efter jag förbättrat det usla mittpartiet!

3a. Vilket osökt leder till en stark övertygelse om att alla förlag också kommer att avsky manuset och jag blir aldrig publicerad. Och då sitter jag där med dåligt skrivförtroende, och skammen av att ha pratat om det här skrivprojektet i flera år med vänner och familj och så blev det inget av.

3b. Alternativt är det faktiskt någon som vill ge ut min bok vilket leder till en helt annan typ av ångest, jag kanske aldrig kan skriva den andra bok jag har tänkt mig om jag har förväntningar från förlag och läsare på mig.

Jag är en optimist just nu helt enkelt. ;)
Men lugn, bara lugn. Så snart jag får bukt på mittpartiet så är jag tillbaka till att tro att jag är kung över världen och planerar acceptanstal för augustpriset.