Glödlampan som vägrar slockna
Titt som tätt, från ingenstans eller från allting, kommer idéer till berättelser. En liten glödlampa tänds i hjärnan. Ett intryck från omvärlden som gör att jag vill säga något. Det är inte handlingen som driver mig, vem blir kär i vem eller vem har mördat vem. Det är vad jag har att säga som driver, vilken känsla jag vill väcka eller fråga jag vill belysa. Jag brukar skriva ner dem lite löst i ett idéblock för att ha till senare. Vissa av dem kan räcka till en novell, vissa av dem kan man skratta bort redan nästa dag, vissa ger man ett tappert försök men de självdör. Och några, de riktigt, riktigt speciella kan bli en bok. Så hur vet man skillnaden?
De senaste månaderna har jag varit nervös för att hitta en tillräckligt stark idé till nästa bok, nu när jag närmar mig slutet på första boken. Tänk om idén jag väljer att köra på bara pyser ut till ingenting.
Nu har jag svaret på hur man sorterar bok-idéer från pys-idéer. Bok-idéerna är de som vägrar lämna en ifred. De som pickar på ens hjärna som små irriterande fåglar och inte låter en tänka på annat i en hel vecka. De som inte förstår att första boken faktiskt inte är färdig så det är inte deras tur än.
Åh, vad jag vill skriva på min nya bok-idé!
De senaste månaderna har jag varit nervös för att hitta en tillräckligt stark idé till nästa bok, nu när jag närmar mig slutet på första boken. Tänk om idén jag väljer att köra på bara pyser ut till ingenting.
Nu har jag svaret på hur man sorterar bok-idéer från pys-idéer. Bok-idéerna är de som vägrar lämna en ifred. De som pickar på ens hjärna som små irriterande fåglar och inte låter en tänka på annat i en hel vecka. De som inte förstår att första boken faktiskt inte är färdig så det är inte deras tur än. Åh, vad jag vill skriva på min nya bok-idé!
Skönlitterära gener
Min boks svårbestämda genretillhörighet väckte en nyfikenhet i mig, nyfikenheten gick snart över i frustration. Varför ska skönlitteraturen göra det så svårt för sig?
När man ska hyra film får man i princip välja på tre genrer. Drama, komedi, action. Sedan kanske det finns thrillers eller science fiction också, ja men då står de i närheten av action. Romantisk komedi? Gå till komedi. Kan inte bli enklare.
När du ska köpa en bok får du på Nordens största internetbokhandel välja på genrer som:
- Historiska romaner
- Modern & samtida skönlitteratur
- Skönlitteratur: särskilda former
- Skönlitteratur: närliggande ämnen
- Klassiker
- Övriga genrer
Klart som korvspad. Är det inte en deckare eller thrillers (som har egna kategorier) du är ute efter så är du körd.
När man ska hyra film får man i princip välja på tre genrer. Drama, komedi, action. Sedan kanske det finns thrillers eller science fiction också, ja men då står de i närheten av action. Romantisk komedi? Gå till komedi. Kan inte bli enklare.
När du ska köpa en bok får du på Nordens största internetbokhandel välja på genrer som:
- Historiska romaner
- Modern & samtida skönlitteratur
- Skönlitteratur: särskilda former
- Skönlitteratur: närliggande ämnen
- Klassiker
- Övriga genrer
Klart som korvspad. Är det inte en deckare eller thrillers (som har egna kategorier) du är ute efter så är du körd.
Kapitel 23
Kapitel: 23
Skrivarvecka: 45
Nöjd: Nope. :P Det här måste vara det sämsta kapitlet i boken just nu, men jag tror att det får vara så ett tag. Det blir skönt att ha något bottennapp att jämföra övriga kapitel med när jag börjar sista genomläsningen/redigeringen.
Skrivarvecka: 45
Nöjd: Nope. :P Det här måste vara det sämsta kapitlet i boken just nu, men jag tror att det får vara så ett tag. Det blir skönt att ha något bottennapp att jämföra övriga kapitel med när jag börjar sista genomläsningen/redigeringen.
Thrillerkomedi, deckarromans eller en blandning?
Där i mitten av boken, efter första meningen men före sista meningen, där finns en handling också. Förhoppningsvis. Passande nog frågade kommenterare Anne just efter handlingen i min bok. Och jag har ett svar. Den handlar om konsekvenserna av en människas plötsliga död.
Hade frågan däremot varit vilket typ av bok det här, då hade jag inte haft något bra svar. Jag vet inte vilken genre den hör till.
Visst, det är skönt att inte bli inlåst i ett fack. Men jag tror samtidigt att det kan vara enklare att sälja sin bok till ett förlag om man lätt kan förklara vad de ska förvänta sig.
Boken jag skriver är någon slags drama-bok, finns det en sådan genre? Det är alltså ingen deckare/thriller/fantasy/komedi/kärleks-roman eller annat som är vanligt nu... kanske en samtida klassisk roman, eller en realistisk roman? Vilket inte låter klokt. Skulle inte vilja säga tragedi, men ändå åt det hållet.
En klassiskrealistisk dramatragedi, helt enkelt.
Hade frågan däremot varit vilket typ av bok det här, då hade jag inte haft något bra svar. Jag vet inte vilken genre den hör till.
Visst, det är skönt att inte bli inlåst i ett fack. Men jag tror samtidigt att det kan vara enklare att sälja sin bok till ett förlag om man lätt kan förklara vad de ska förvänta sig.
Boken jag skriver är någon slags drama-bok, finns det en sådan genre? Det är alltså ingen deckare/thriller/fantasy/komedi/kärleks-roman eller annat som är vanligt nu... kanske en samtida klassisk roman, eller en realistisk roman? Vilket inte låter klokt. Skulle inte vilja säga tragedi, men ändå åt det hållet.
En klassiskrealistisk dramatragedi, helt enkelt.
Det är så det slutar
Kan inte ge mig till tåls. Måste genast efter förstameningarna bena ut sistameningarna.
Sista meningen i en roman, speciellt en sådan jag skrivit, är nära på en fetisch för mig. Sista meningen kommer inte att vinna läsarna, kommer inte att vinna förläggarna, om inte det innan varit bra. Kanske därför Internet inte är lika fullpackat med sistameningar-analyser som förstameningar. Men för mig som författare är det otroligt viktigt.
Jag vill avsluta med precis rätt ton. En mening som sammanfattar kärnan i hela boken. En mening som sätter en twist på allt man läst hittills. En mening som väcker en känsla eller en fråga. En mening som betyder mer än orden som står där. Och där ska det vara slut. Jakten på den perfekta sista meningen är lång, som ni förstår. ;) Undrar vad sista meningen i min bok blir, det är nära nu!
De Tio innehåller många bra sista stycken, men inte så många bra sista meningar. Vinnaren är, inte helt överraskande, samma bok som hade bästa förstamening:
”Men om vi lyssnat, verkligen lyssnat på den där rösten, skulle vi ha insett att vi inte sprang bort från faran, utan mot den.”
Är det något speciellt jag borde undersöka, bara att säga till. Jag har De Tio till min hjälp! ;)
Sista meningen i en roman, speciellt en sådan jag skrivit, är nära på en fetisch för mig. Sista meningen kommer inte att vinna läsarna, kommer inte att vinna förläggarna, om inte det innan varit bra. Kanske därför Internet inte är lika fullpackat med sistameningar-analyser som förstameningar. Men för mig som författare är det otroligt viktigt.
Jag vill avsluta med precis rätt ton. En mening som sammanfattar kärnan i hela boken. En mening som sätter en twist på allt man läst hittills. En mening som väcker en känsla eller en fråga. En mening som betyder mer än orden som står där. Och där ska det vara slut. Jakten på den perfekta sista meningen är lång, som ni förstår. ;) Undrar vad sista meningen i min bok blir, det är nära nu!
De Tio innehåller många bra sista stycken, men inte så många bra sista meningar. Vinnaren är, inte helt överraskande, samma bok som hade bästa förstamening:
”Men om vi lyssnat, verkligen lyssnat på den där rösten, skulle vi ha insett att vi inte sprang bort från faran, utan mot den.”
Är det något speciellt jag borde undersöka, bara att säga till. Jag har De Tio till min hjälp! ;)
Det är så det börjar
Jag skrev just om första meningen i min bok. Jag hade försökt gå emot strömmen genom att gå med strömmen... av förståliga skäl fungerade det inte. Nu är min första mening kort och ärlig istället. Jag gillar den.
Egentligen tycker jag inte att första meningen är speciellt viktig. Jag tror att en förläggare läser åtminstone längre än en mening. Däremot vore det häftigt att bli ihågkommen som en av de där klassiska första meningarna. De som platsar på American Book Reviews topp 100. Personligen är jag rätt fäst vid tvåan. :)
De Tio platsar nog inte på listan, bäst är:
”Samma ljus längs gatorna, samma blåst, samma lukter i stan som igår, men allt är sig likt på ett främmande sätt.”
Övriga visar inte minsta lilla ambition i förstameningen-tävlingen, så vi tar en botten 3:
”Det var alldeles i gryningen.”
”Kalsongerna var vita och av utmärkt kvalitet.”
”Blackeberg.”
Sugna på att surfa mer om första meningar?
Här är en rolig blogg med en hysteriskt härlig idé, att sortera hela den gigantiska bokhyllan efter första meningen i boken. Älskar det! Ge laziest girl in town (namnet stämmer inte ifall hon sorterat den där bokhyllan!) ett besök.
Eller kolla in Långa Svansen: ”Twittrar första raden i en bok från Stockholms Stadsbibliotek med länk till katalogen. Bara att låna!”
Har du någon favorit?
Egentligen tycker jag inte att första meningen är speciellt viktig. Jag tror att en förläggare läser åtminstone längre än en mening. Däremot vore det häftigt att bli ihågkommen som en av de där klassiska första meningarna. De som platsar på American Book Reviews topp 100. Personligen är jag rätt fäst vid tvåan. :)
De Tio platsar nog inte på listan, bäst är:
”Samma ljus längs gatorna, samma blåst, samma lukter i stan som igår, men allt är sig likt på ett främmande sätt.”
Övriga visar inte minsta lilla ambition i förstameningen-tävlingen, så vi tar en botten 3:
”Det var alldeles i gryningen.”
”Kalsongerna var vita och av utmärkt kvalitet.”
”Blackeberg.”
Sugna på att surfa mer om första meningar?
Här är en rolig blogg med en hysteriskt härlig idé, att sortera hela den gigantiska bokhyllan efter första meningen i boken. Älskar det! Ge laziest girl in town (namnet stämmer inte ifall hon sorterat den där bokhyllan!) ett besök.
Eller kolla in Långa Svansen: ”Twittrar första raden i en bok från Stockholms Stadsbibliotek med länk till katalogen. Bara att låna!”
Har du någon favorit?
10 små böcker
Jag har tio svenskförfattade, rätt nyutgivna böcker i min bokhylla som jag brukar använda för att göra högst ovetenskapliga undersökningar. Har tidigare reflekterat över perspektiv och tempus. Nu tänkte jag gräva lite djupare och förhoppningsvis göra fler intressanta upptäckter.
En sak som är rätt central när man skriver är väl vad huvudpersonen/erna ska heta.
De tio säger: Hasse, Benjamin, Adam, Fredrik, My, Mandarin, Marie, Oskar, Paula, Eva.
Rätt vanliga svenska namn, utom citrusfrukten då. Det är ungefär där jag också faller in. Jag väljer väldigt vanliga namn, Anna och Emma och sånt där. Kanske vill jag att min huvudperson ska kunna vara en helt vanlig människa, vem som helst liksom. Vanliga människor har också rätt att vara speciella.
Jag undviker allt för omoderna namn, som Gunvor och Ulla-Britt, är inte riktigt min stil. Men lika gärna undviker jag allt för moderna namn, Ella, Lea, Alma och allt vad de nu döper bebisar till. Oftast försöker jag hitta namn som passar den generationen som karaktären tillhör. Men på bikaraktärer shoppar jag gärna lös bland väldigt exotiska namn, eller hittar på något eget.
Det är en väldig makt att kunna döpa sina karaktärer till precis vad man vill.
För övrigt kan jag inte skriva en text utan att använda namndatabasen på scb.se, det är som en drog.
Det finns numera 573 Madicken i Sverige. Enligt scb. ;)
En sak som är rätt central när man skriver är väl vad huvudpersonen/erna ska heta.
De tio säger: Hasse, Benjamin, Adam, Fredrik, My, Mandarin, Marie, Oskar, Paula, Eva.
Rätt vanliga svenska namn, utom citrusfrukten då. Det är ungefär där jag också faller in. Jag väljer väldigt vanliga namn, Anna och Emma och sånt där. Kanske vill jag att min huvudperson ska kunna vara en helt vanlig människa, vem som helst liksom. Vanliga människor har också rätt att vara speciella.
Jag undviker allt för omoderna namn, som Gunvor och Ulla-Britt, är inte riktigt min stil. Men lika gärna undviker jag allt för moderna namn, Ella, Lea, Alma och allt vad de nu döper bebisar till. Oftast försöker jag hitta namn som passar den generationen som karaktären tillhör. Men på bikaraktärer shoppar jag gärna lös bland väldigt exotiska namn, eller hittar på något eget.
Det är en väldig makt att kunna döpa sina karaktärer till precis vad man vill.
För övrigt kan jag inte skriva en text utan att använda namndatabasen på scb.se, det är som en drog.
Det finns numera 573 Madicken i Sverige. Enligt scb. ;)
Sakta ner?
De senaste fem kapitlen har flugit ur mig i en rasande fart. Nu är det bara tre kapitel kvar och... så plötsligt verkar motivationen sina igen. Den kommer säkert tillbaka, det brukar ju vara så att det går i perioder. Men det hade varit himla fint om den här perioden räckt hela vägen i mål. Det är redan onsdag och jag har inte skrivit något i veckan.
Kapitel 22
Bara tre kapitel kvar nu! :D
Kapitel: 22
Skrivarvecka: 43
Dags att göra sig redo för party!
Kapitel: 22
Skrivarvecka: 43
Dags att göra sig redo för party!
Framtidsfredag VI
Med tanke på det jag mina funderingar igår kanske det inte är helt oväntat att jag sedan hoppade vidare till följebrevet. Och inte i bara i tankarna... nä, jag har skrivit ett första utkast. Redan innan boken är klar. :P
Jag tror att följebrevet är riktigt viktigt, det är inget man ska slarva på. Men vad skriver man?
Det jag försöker få fram är:
- Att jag är stolt
Kanske låter konstigt men jag vill inte vara någon som frågar om de vill ge ut mig, jag vill vara någon som presenterar något jag står för som de kan välja att ge ut eller inte.
- Rätt känsla för boken
Läsaren måste ha rätt förutsättningar. De ska inte förvänta sig en deckare som de kommer att sluka, utan istället en bok som kanske är svår att greppa, men sitter kvar lite längre? Har visat sig väldigt svårt att framställa det i ett brev utan att låta dryg.
- Sammanfattning av handlingen
Den här delen är ytterst kort och ytlig. Det är tre meningar, en slags baksidetext. Jag hoppas att det inte drar ner intresset. Men jag vill väl inte berätta vad som ska hända.
- Vem jag är
Den här delen har jag störst problem med. Vad intresserar det dem att veta att jag gillar att dansa? Eller att jag har skrivit sedan jag var sex år gammal, en sådan historia har väl alla som skriver? Vill också på något sätt nämna min framtid, vad jag tänker mig att skriva, så de vet vad de satsar på... men det låter tillgjort.
- Om förlaget
Ja, jag har specifikt skrivit varför jag valt förlaget. Tänker mig att de kanske uppskattar att det är riktat till dem, att jag tänkt till och inte bara skickat ut till hundra olika förlag?
Det viktigaste tror jag egentligen är att man har ett personligt brev, inte som alla andra. Men hur vet man när man lyckats med det?
Jag tror att följebrevet är riktigt viktigt, det är inget man ska slarva på. Men vad skriver man?
Det jag försöker få fram är:
- Att jag är stolt
Kanske låter konstigt men jag vill inte vara någon som frågar om de vill ge ut mig, jag vill vara någon som presenterar något jag står för som de kan välja att ge ut eller inte.
- Rätt känsla för boken
Läsaren måste ha rätt förutsättningar. De ska inte förvänta sig en deckare som de kommer att sluka, utan istället en bok som kanske är svår att greppa, men sitter kvar lite längre? Har visat sig väldigt svårt att framställa det i ett brev utan att låta dryg.
- Sammanfattning av handlingen
Den här delen är ytterst kort och ytlig. Det är tre meningar, en slags baksidetext. Jag hoppas att det inte drar ner intresset. Men jag vill väl inte berätta vad som ska hända.
- Vem jag är
Den här delen har jag störst problem med. Vad intresserar det dem att veta att jag gillar att dansa? Eller att jag har skrivit sedan jag var sex år gammal, en sådan historia har väl alla som skriver? Vill också på något sätt nämna min framtid, vad jag tänker mig att skriva, så de vet vad de satsar på... men det låter tillgjort.
- Om förlaget
Ja, jag har specifikt skrivit varför jag valt förlaget. Tänker mig att de kanske uppskattar att det är riktat till dem, att jag tänkt till och inte bara skickat ut till hundra olika förlag?
Det viktigaste tror jag egentligen är att man har ett personligt brev, inte som alla andra. Men hur vet man när man lyckats med det?
Antingen eller
Jag kan inte bestämma mig.
Antingen har jag skrivit en fenomenal bok som kommer att antas av första förlaget och belönas med Augustpriset.
Eller så har jag skrivit en konstig bok som inget förlag känner för att satsa på.
Oavsett har jag i alla fall nu, till skillnad från tidigare, en stark vilja att skriva en avslutad bok. Sedan får augustpriset eller refuseringarna komma som de vill.
Lustigt bara hur det varierar så i huvudet. Ena dagen planerar jag tacktal, andra dagen planerar jag hur jag ska göra nästa bok för att ta mig hela vägen till utgivning. Schizo.
Antingen har jag skrivit en fenomenal bok som kommer att antas av första förlaget och belönas med Augustpriset.
Eller så har jag skrivit en konstig bok som inget förlag känner för att satsa på.
Oavsett har jag i alla fall nu, till skillnad från tidigare, en stark vilja att skriva en avslutad bok. Sedan får augustpriset eller refuseringarna komma som de vill.
Lustigt bara hur det varierar så i huvudet. Ena dagen planerar jag tacktal, andra dagen planerar jag hur jag ska göra nästa bok för att ta mig hela vägen till utgivning. Schizo.
Konsekvenser
Efter ytterligare ett långt skrivpass igår kväll mådde jag nästan illa när jag gick och la mig eftersom min lägenhet är så äcklig. Jag har inte städat, diskat, tvättat eller fixat något på riktigt länge nu. Det blir lätt att jag lägger det åt sidan när skrivandet går bra. Men konsekvensen är det blir rätt vidrigt här hemma.
En helt annat konsekvens jag märkt i mitt liv... Jag sitter ner vid en dator på jobbet. Jag sitter vid ett bord och äter lunch. Jag sitter på cykeln på väg till och från jobbet. Jag sitter på kvällen när jag skriver. Den enda gången jag använder mina fötter numera tycks vara när jag tränar, det är ju helt galet! Håller mina stå och gåmuskler på att förtvina??
Det senare problemet har jag ingen snabb lösning på för tillfället. Det första problemet tänker jag lösa genom att ägna hela kvällen åt hushållsarbete. Kanske kan det tillochmed hjälpa mitt skrivande. Avstånd gör kärleken starkare och så där?
En helt annat konsekvens jag märkt i mitt liv... Jag sitter ner vid en dator på jobbet. Jag sitter vid ett bord och äter lunch. Jag sitter på cykeln på väg till och från jobbet. Jag sitter på kvällen när jag skriver. Den enda gången jag använder mina fötter numera tycks vara när jag tränar, det är ju helt galet! Håller mina stå och gåmuskler på att förtvina??
Det senare problemet har jag ingen snabb lösning på för tillfället. Det första problemet tänker jag lösa genom att ägna hela kvällen åt hushållsarbete. Kanske kan det tillochmed hjälpa mitt skrivande. Avstånd gör kärleken starkare och så där?
Något bra
Det regnade här idag, och mörkt var det också tack vare vintertiden, och alla löv ligger på marken och blir bruna. Ändå var det himla mysigt när jag promenderade hem från jobbet.
De senaste tre månaderna har jag skrivit lika mycket som jag gjorde på årets första sex månader. Och då är det en hel vecka kvar av oktober ännu.
Det innebär också att jag i år har skrivit dubbelt så mycket på boken som något år tidigare. Bara fyra kapitel kvar nu, jag satsar stenhårt på att skriva dem på två veckor.
De senaste tre månaderna har jag skrivit lika mycket som jag gjorde på årets första sex månader. Och då är det en hel vecka kvar av oktober ännu.
Det innebär också att jag i år har skrivit dubbelt så mycket på boken som något år tidigare. Bara fyra kapitel kvar nu, jag satsar stenhårt på att skriva dem på två veckor.
Kapitel 24
Har slitit hela dagen och nu är det klart, ytterligare ett kapitel!
Kapitel: 24
Skrivarvecka: 42
Så ja, den uppmärksamme ser att jag hoppat över några kapitel. Jag kände att jag behövde skriva dem i en viss ordning så här i slutet, så då ska jag göra det. Ingen idé att gå emot när flytet äntligen har infunnit sig.
Nu är jag så trött att ögonen går i kors, men det är en bra trötthet.
Godnatt!
Kapitel: 24
Skrivarvecka: 42
Så ja, den uppmärksamme ser att jag hoppat över några kapitel. Jag kände att jag behövde skriva dem i en viss ordning så här i slutet, så då ska jag göra det. Ingen idé att gå emot när flytet äntligen har infunnit sig.
Nu är jag så trött att ögonen går i kors, men det är en bra trötthet.
Godnatt!
Kapitel 20
Igår var det dags att bocka av ett kapitel igen. Det går så himla snabbt nu! Dels har jag bra motivation fortfarande, och sedan är det också väldigt tillfredsställande att avsluta något man arbetat på i snart fem år!
Det avslutade kapitlet firade jag med en bowlingturnering... den gick däremot inte så bra. Men lika glad för det är jag. :D
Skrivarvecka: 42
Kapitel: 20
Och tack vare vintertiden är klockan nu bara 10:45 och jag har en lång skrivardag framför mig igen!
Det avslutade kapitlet firade jag med en bowlingturnering... den gick däremot inte så bra. Men lika glad för det är jag. :D
Skrivarvecka: 42
Kapitel: 20
Och tack vare vintertiden är klockan nu bara 10:45 och jag har en lång skrivardag framför mig igen!
