Easy come, easy go
Lika snabbt som jag hittat fokus tappade jag det igen.
Var upptagen med annat hela helgen och då är det lätt att glömma hur roligt det känns att skriva. Nu är jag helt plötsligt längst ned i backen igen och blickar upp, då är det jobbigt att börja.
Det blev alltså inget halvt kapitel förra veckan, som var mitt aktuella mål. Dock hann jag finjustera två kapitel, så det var inte en helt bortspilld vecka.
Aktuellt mål: Håll dig kvar på toppen, låt det inte gå så långt mellan skrivpassen att du måste börja om.
Lite luddigt mål den här gången, men vi provar med det en vecka och ser var det leder.
Var upptagen med annat hela helgen och då är det lätt att glömma hur roligt det känns att skriva. Nu är jag helt plötsligt längst ned i backen igen och blickar upp, då är det jobbigt att börja.
Det blev alltså inget halvt kapitel förra veckan, som var mitt aktuella mål. Dock hann jag finjustera två kapitel, så det var inte en helt bortspilld vecka.
Aktuellt mål: Håll dig kvar på toppen, låt det inte gå så långt mellan skrivpassen att du måste börja om.
Lite luddigt mål den här gången, men vi provar med det en vecka och ser var det leder.
Harry Potter har gjort det förr
Jag har aldrig slutfört ett projekt i romanstorlek. Vet inte om jag kan. Jag tror ju att det är möjligt men hittills (4 år!) har det inte hänt. När jag tränar ett riktigt tungt pass brukar jag tänka på Harry Potter. (Avancerad logik.) Jag vet att jag klarar av det, jag har ju gjort det förr.
”I knew I could do it because I already saw myself do it. Does that make any sense?”
Det måste väl ändå vara en fördel med roman nummer två. Då vet man att man kan. Just nu är jag tveksam. Kommer verkligen den där dagen då jag kan skriva ut hela mitt manus och skicka in till ett förlag?
Räcker det med att inbilla sig att man gjort det? För det gör jag dagligen. Tacktal till höger, bokturné till vänster.
Försöker se det i mindre skala istället. Jag vet ju att jag kan avsluta ett kapitel för jag har gjort det förr. Och många kapitel små…
”I knew I could do it because I already saw myself do it. Does that make any sense?”
Det måste väl ändå vara en fördel med roman nummer två. Då vet man att man kan. Just nu är jag tveksam. Kommer verkligen den där dagen då jag kan skriva ut hela mitt manus och skicka in till ett förlag?
Räcker det med att inbilla sig att man gjort det? För det gör jag dagligen. Tacktal till höger, bokturné till vänster.
Försöker se det i mindre skala istället. Jag vet ju att jag kan avsluta ett kapitel för jag har gjort det förr. Och många kapitel små…
Abstinens
Så en dag händer det. Man får abstinens. Efter skrivandet! En liten ynklig dag utan att man skriver på sin roman och man saknar det faktiskt. Det är inte något man måste komma ihåg att göra varje dag, det är något man saknar om man inte får göra det.
Kände igår att jag uppnått ”fokus”. (Men det var trevligt med en väldigt vuxen middagsbjudning också.)
Kände igår att jag uppnått ”fokus”. (Men det var trevligt med en väldigt vuxen middagsbjudning också.)
Gång en var det
Började fundera på hur strukturen i boken förändras. Har bloggat om det gånger förr men inser att jag inte nämnt det senaste. Därför är det ett ämne jag måste ta upp igen.
(Varning för självcitering, dock bara för att friska upp minnet, inte för att poängtera något.)
"De första två åren ändrades strukturen säkert fem gånger. Det hände när jag körde fast och inte kände att min berättelse var tillräckligt motiverad. Då funderade jag över allt och alla i boken och formade om efter resultatet. I takt med strukturändringarna har boken gått från 12 kapitel till 16, till 20, till slutligen 26. Den sista strukturen bestämde jag i september 2006 och den kändes rätt.”
April 2007 - "Hur en bok blir till"
”...jag nu mycket förvånad (och lite förtvivlad) känner att strukturen tänker ändra sig igen. Och för första gången har jag inte bara utökat och bytt riktning utan faktiskt backat och tagit om. Det vill säga, jag har kastat ut kapitel och karaktärer. Det känns hopplöst. Vill ju inte att det ska gå bakåt. Men samtidigt vet jag att jag inte kan fortsätta framåt om jag plötsligt upptäcker något litet hål i min struktur. Därför har nu det totala kapitelantalet förändrats igen, till 24 den här gången.”
Augusti 2007 - "Svårt att skriva en bok"
”Har verkligen det här kapitlet någon poäng och varför är det motiverat att ha den här ordning och är den här karaktären ens värd att nämna och är inte halva boken egentligen värdelös?”
Arbetar nu på 25 kapitel. Nya aug2007-strukturen är huvudsakligen likadan som april2007 vad gäller karaktärer och ordning, men jag har återinfört lite av balansen jag saknade från sept2006. Jag känner fortfarande att aug2007 är den vinnande strukturen. Ser inga fel alls där, den känns helrätt. (Låt det fortsätta kännas så!)
Hade jag bara fortsatt efter sept2006 hade jag kanske varit klar nu, men det hade inte varit en lika bra bok som det nu kan bli. Tror jag.
Hoppas jag. Så att det hela inte bara handlar om att jag är rädd för att avsluta min roman.
(Varning för självcitering, dock bara för att friska upp minnet, inte för att poängtera något.)
"De första två åren ändrades strukturen säkert fem gånger. Det hände när jag körde fast och inte kände att min berättelse var tillräckligt motiverad. Då funderade jag över allt och alla i boken och formade om efter resultatet. I takt med strukturändringarna har boken gått från 12 kapitel till 16, till 20, till slutligen 26. Den sista strukturen bestämde jag i september 2006 och den kändes rätt.”
April 2007 - "Hur en bok blir till"
”...jag nu mycket förvånad (och lite förtvivlad) känner att strukturen tänker ändra sig igen. Och för första gången har jag inte bara utökat och bytt riktning utan faktiskt backat och tagit om. Det vill säga, jag har kastat ut kapitel och karaktärer. Det känns hopplöst. Vill ju inte att det ska gå bakåt. Men samtidigt vet jag att jag inte kan fortsätta framåt om jag plötsligt upptäcker något litet hål i min struktur. Därför har nu det totala kapitelantalet förändrats igen, till 24 den här gången.”
Augusti 2007 - "Svårt att skriva en bok"
”Har verkligen det här kapitlet någon poäng och varför är det motiverat att ha den här ordning och är den här karaktären ens värd att nämna och är inte halva boken egentligen värdelös?”
Arbetar nu på 25 kapitel. Nya aug2007-strukturen är huvudsakligen likadan som april2007 vad gäller karaktärer och ordning, men jag har återinfört lite av balansen jag saknade från sept2006. Jag känner fortfarande att aug2007 är den vinnande strukturen. Ser inga fel alls där, den känns helrätt. (Låt det fortsätta kännas så!)
Hade jag bara fortsatt efter sept2006 hade jag kanske varit klar nu, men det hade inte varit en lika bra bok som det nu kan bli. Tror jag.
Hoppas jag. Så att det hela inte bara handlar om att jag är rädd för att avsluta min roman.
Plötsligt är det bara roligt
Vet inte hur det hände, om det är hårt arbete och fokus som är att tacka, eller om det är för att jag slutade fokusera och bara slappnade av. Men hur som helst släppte det och i en vecka nu har jag skrivit och skrivit och skrivit. Helt utan tanke på att det måste vara en timme om dagen. Istället har det blivit säkert tre timmar dagligen. Det höll i sig hela förra veckan och jag lyckades skriva ett halvt kapitel. Och för en gångs skull är jag bara glad över det. Inga besvikelser över att jag hade hoppats hinna dubbelt så mycket eller något. Det här är ändå ett halvt kapitel. Ett halvt kapitel framsteg. Och framsteg kan ingen ta ifrån en.
Aktuellt skrivtips: Hitta skrivarglädjen
Kanske finns den i att vara självisk och tillåta sig att skriva och låta annat vänta. Kanske finns den i en godispåse. Kanske i prestationer på andra områden. Min fanns till stor del i musik tror jag. Och allt övrigt jag listade.
Aktuellt mål: Skriv ett halvt kapitel även den här veckan
Aktuellt skrivtips: Hitta skrivarglädjen
Kanske finns den i att vara självisk och tillåta sig att skriva och låta annat vänta. Kanske finns den i en godispåse. Kanske i prestationer på andra områden. Min fanns till stor del i musik tror jag. Och allt övrigt jag listade.
Aktuellt mål: Skriv ett halvt kapitel även den här veckan
Å andra sidan
Aktuellt skrivtips: Gläd dig åt dina framsteg!
Vecka två med det här 1h-målet har passerat och nu blev det resultat fyra av sju dagar. Och det är ju trots allt, om inte perfekt så dubbelt så bra som förra veckan! Visst skulle man kunna fokusera på de tre dagar då det inte blev något skrivet, men är det inte så mycket roligare att fokusera på de fyra dagar då det gick bra? Fick ett halvt kapitel skrivet och det är ju bättre än inget.
Generellt är det lätt att fokusera på det negativa en mörk årstid som denna. Man mår nog bättre av att istället fokusera på något bra. Istället för att bli konstant tröttare kan man komma in i en positiv sprial. Därför gäller nu ett nyttt (lite luddigt) mål.
Aktuellt mål: Hitta energi till att skriva genom att fokusera på något bra
Något bra idag är festen ikväll hos några nära vänner! Kanske hittar jag där ett par samtalsämnen eller vardagsproblem som kan inspirera skrivandet, eller kanske jag får ny energi bara av att slappna av och bränna ut gammal skit.
Vecka två med det här 1h-målet har passerat och nu blev det resultat fyra av sju dagar. Och det är ju trots allt, om inte perfekt så dubbelt så bra som förra veckan! Visst skulle man kunna fokusera på de tre dagar då det inte blev något skrivet, men är det inte så mycket roligare att fokusera på de fyra dagar då det gick bra? Fick ett halvt kapitel skrivet och det är ju bättre än inget.
Generellt är det lätt att fokusera på det negativa en mörk årstid som denna. Man mår nog bättre av att istället fokusera på något bra. Istället för att bli konstant tröttare kan man komma in i en positiv sprial. Därför gäller nu ett nyttt (lite luddigt) mål.
Aktuellt mål: Hitta energi till att skriva genom att fokusera på något bra
Något bra idag är festen ikväll hos några nära vänner! Kanske hittar jag där ett par samtalsämnen eller vardagsproblem som kan inspirera skrivandet, eller kanske jag får ny energi bara av att slappna av och bränna ut gammal skit.