Att göra

I år har boken minskat i längd med 3%. Under januari, februari och mars har jag redigerat bort ett par tusen ord. Det känns så där. Men huvudsaken är att det som är kvar är bra!

Till skillnad från förra helgen.
Nu har jag äntligen fixat till mittpartierna som varit bokens svaghet. Det känns så skönt.

Det ska jag nu fira med god middag, och sedan film och chips. :)

Jobbar nu mån-ons men sedan är det lång påskhelg och då ska jag skriva ut och läsa igenom boken igen. Kommer verkligen närmare och närmare slutet nu.
1. Skriv ut och läs igenom - påskhelgen
2. Fixa eventuella brister - ...beror på hur stora brister jag hittar, är det bara småsaker så fixar jag det över påsk hoppas jag
3. Skicka manuset till de utvalda läsarna - NERVÖST!

Okej... det spelar väl inte så stor roll om boken inte blir publicerad trots allt. När jag tänker efter. Jag har ändå andra historier jag vill berätta.

Tur det. För när jag läser boken som om jag vore någon annan (jo, jag inbillar mig att jag kan det) så blir jag inte imponerad. När jag läser den som mig själv så är jag nöjd (förutom med mittpartiet som jag tjatar om) men jag kan ändå inte tro att någon annan skulle gilla den. I efterhand var det nog dumt att börja fundera på att låta vänner och familj läsa manuset innan jag är helt klar, det satte myror i huvudet på mig!

Det sorgliga är att även när familj och vänner säger att det är bra så tror jag dem inte. Trots att jag själv tycker att det är bra.

Men vi får väl se. Jag ska till att börja med skriva klart och läsa igenom igen. Sedan ska jag skicka för testläsning hos några väl valda människor. Och till slut ska det nog faktiskt... lösa sig. :)

Helgens missnöje har nu lett till det här:

1. Jag är helt säker på att hela boken är lika värdelös som det hopplöst svaga mittpartiet trots att jag vet att det inte är så.

2. Tanken på att ge mitt manus till familj och vänner för korrläsning ger mig stora hispan. Tänk om de tycker att hela boken är så dålig som det usla mittparitet, till och med efter jag förbättrat det usla mittpartiet!

3a. Vilket osökt leder till en stark övertygelse om att alla förlag också kommer att avsky manuset och jag blir aldrig publicerad. Och då sitter jag där med dåligt skrivförtroende, och skammen av att ha pratat om det här skrivprojektet i flera år med vänner och familj och så blev det inget av.

3b. Alternativt är det faktiskt någon som vill ge ut min bok vilket leder till en helt annan typ av ångest, jag kanske aldrig kan skriva den andra bok jag har tänkt mig om jag har förväntningar från förlag och läsare på mig.

Jag är en optimist just nu helt enkelt. ;)
Men lugn, bara lugn. Så snart jag får bukt på mittpartiet så är jag tillbaka till att tro att jag är kung över världen och planerar acceptanstal för augustpriset.

Jag är inte en person som brukar ha söndagsångest, men idag är det nära. Inte för att jag fasar att gå till jobbet, utan för att jag är missnöjd med min helg. Jag vill ha en do-over.

I fredags bestämde jag mig att viga hela helgen åt att redigera de svaga mittpartierna i boken. Det är helt klart värt det för mig, för att komma ett steg närmare en färdig bok. Men nu är det så att hela helgen har passerat och jag har inte förbättrat kapitlen det minsta. Trots tappra försök.

Nu känns det som att jag kastat hela helgen i sjön. Trist.

Jag råkade läsa de fem första kapitlen i boken igen (trots att nästa planerade läsning inte är förrän till helgen, efter jag fixat de svaga partierna i mitten av boken som jag kämpar med nu) och jag tänkte att ja, det här kan gå vägen!
Så skönt.

Helgen som gick fixade jag början av boken också, främst kapitel 4 som jag kände drog ner läsarens första intryck. Början blev inte lika bra som slutet (som jag som sagt blev supernöjd med efter redigeringen!) men den blev klart bättre. Får väl läsa igenom den igen och se om den bör hålla som första intryck. Lite skeptisk känner jag mig till om inte kapitel 6 borde vara starkare också, jag vill ju inte tappa läsaren så tidigt...

Till helgen blir det slutligen redigering av de svagaste pariterna i mitten av boken (och därmed svagast totalt). Konstig ordning jag redigerade; slut, början, mitt, men snart är jag alltså klart för nästa genomläsning.

Min senaste fundering är hur många gånger man bör ha läst sin egen bok (för att hitta missar, finna flytet osv) innan man skickar den till förlag.

Jag har läst min bok från början till slut tre gånger. Efter varje gång har jag redigerat stora delar. Enligt min plan ska jag läsa den ytterligare en gång, redigera igen, och sedan läsa femte/sista gången.

Å ena sidan känns fem mycket. Å andra sidan känns det väldigt lite. Inte minst eftersom jag gjort ändringar mellan varje gång. Jag har dock läst varje del av min bok otroligt många gånger, så det är knappt några missar kvar i den. Däremot har jag som sagt bara läsa hela tre gånger så flytet/helheten är fortfarande långt ifrån perfekt.

Jag satsar på två genomläsningar till i alla fall (uppskattningsvis kring 20/3 respektive 31/3).