"Bättre lycka nästa gång" eller Vecka 4
Veckan i sammanfattning.
Produktivitet i allmänhet: 0% (Tror inte jag gjort någon av sakerna på min lista den här veckan. Delvis på grund av saker som att jag inte varit helt frisk men mest på grund av min lathet och att jag gav upp på att försöka uträtta något under veckan.)
Mot målen: 0% (Jag har inte ens försökt uppnå mina mål. Jag har inte skrivit en enda arbetsansökan och inte arbetat något alls på min berättelse.)
Sovstatistik: 0% (Okej, egentligen har jag lyckats med mina sömnmål åtminstone en natt eller två. Men jag är ändå så besviken på mig själv att en nolla till känns passande.)
Veckans betyg: 26 (Av max 70.)
Med god marginal är detta den sämsta veckan hittills 2006. Men som jag brukar tänka: Imorgon är en helt ny chans att lyckas med Den Perfekta Veckan. Over and out från Veckan som inte var.
Produktivitet i allmänhet: 0% (Tror inte jag gjort någon av sakerna på min lista den här veckan. Delvis på grund av saker som att jag inte varit helt frisk men mest på grund av min lathet och att jag gav upp på att försöka uträtta något under veckan.)
Mot målen: 0% (Jag har inte ens försökt uppnå mina mål. Jag har inte skrivit en enda arbetsansökan och inte arbetat något alls på min berättelse.)
Sovstatistik: 0% (Okej, egentligen har jag lyckats med mina sömnmål åtminstone en natt eller två. Men jag är ändå så besviken på mig själv att en nolla till känns passande.)
Veckans betyg: 26 (Av max 70.)
Med god marginal är detta den sämsta veckan hittills 2006. Men som jag brukar tänka: Imorgon är en helt ny chans att lyckas med Den Perfekta Veckan. Over and out från Veckan som inte var.
"God tidig förmiddag" eller Vecka 3
Veckan började otroligt bra. Det kändes verkligen som att jag var aktiv och fick saker gjorda! Jag trodde att det skulle bli en rekordvecka poängmässigt sett. Även sedan onsdagen och fredagen försvann i någon dimma av besatt surfning och socialliv trodde jag att veckan skulle vara en första toppnotering. Men efter den bortslösade helgen inser jag att det inte blir så. Dessutom har jag i helgen hittat ytterligare något som distraherar mig från vad jag borde göra – att leka med bilder i photoshop är superroligt (och tidskrävande)! Det bådar inte gott för framtiden…
I allmänhet: 40%
Specifikt mot mina mål har jag inte fått så extremt mycket gjort. Inte med tanke på att jag fortfarande saknar jobb, pojkvän och ny lägenhet. (Den sista jakten ligger dock, som sagt, i vila.) Däremot har jag lyckats komma igång med mitt skrivande igen och det är sannerligen värt ett par procent!
Mot målen: 30%
Till sist tänkte jag kommentera mitt stora personliga hinder i kampen för att bli produktiv – sömnovanor. Här i alla fall kan jag i veckan rapportera fortsatta framsteg! Jag har tagit mig upp till senast 10 varje dag utom en (den dagen blev det 10:30). För första gången på länge har det verkligen varit morgon när jag tagit mig upp! (Eller tidig förmiddag iaf.) Dessutom har jag inte sovit mer än de rekommenderade 8h. (Igen med undantag för 10:30-morgonen.) Målet för nästa vecka blir att fortsätta samma fina trend och gärna flytta standardnatten från 2-10 till 1-9.
Sovstatistik: 50%
Veckans betyg: 37 (av max 70)
I allmänhet: 40%
Specifikt mot mina mål har jag inte fått så extremt mycket gjort. Inte med tanke på att jag fortfarande saknar jobb, pojkvän och ny lägenhet. (Den sista jakten ligger dock, som sagt, i vila.) Däremot har jag lyckats komma igång med mitt skrivande igen och det är sannerligen värt ett par procent!
Mot målen: 30%
Till sist tänkte jag kommentera mitt stora personliga hinder i kampen för att bli produktiv – sömnovanor. Här i alla fall kan jag i veckan rapportera fortsatta framsteg! Jag har tagit mig upp till senast 10 varje dag utom en (den dagen blev det 10:30). För första gången på länge har det verkligen varit morgon när jag tagit mig upp! (Eller tidig förmiddag iaf.) Dessutom har jag inte sovit mer än de rekommenderade 8h. (Igen med undantag för 10:30-morgonen.) Målet för nästa vecka blir att fortsätta samma fina trend och gärna flytta standardnatten från 2-10 till 1-9.
Sovstatistik: 50%
Veckans betyg: 37 (av max 70)
Fantasi både dag och natt
Haha – triumpf! Igår lyckades jag skriva två halva kapitel. Och ännu viktigare: hitta på handlingen och poängen med dessa två kapitel. Dessutom har jag bestämt vilken struktur jag vill ha på min berättelse. De två texter som jag arbetar på nu är kapitel 6 (har redan skrivit kap 1-4) och kapitel 17 (av totalt 24). Jag har verkligen hittat karaktärer jag älskar och handlingar med stor potential, men jag har inte fått till orden riktigt som jag vill ha dem än. Kapitel 17 innehåller iofs ett par rader som jag absolut älskar.
Och varför i hela friden skriver jag inte på kap 5 & 6 om jag nödvändigtvis ska arbeta med två samtidigt? Vem vet. Jag tänkte skriva bara det sjätte men det dök hela tiden upp bilder till det sjuttonde i mitt huvud så jag tänkte att det var lika bra att skriva ned allt innan jag glömmer. De två texterna har för övrigt i princip inget med varandra att göra. Sjätte handlar om livet på ett ålderdomshem och sjuttonde handlar om en liten pojke som försöker bearbeta en stor sorg.
Jag skulle så gärna vilja berätta mer om mitt projekt men det känns inte som att Internet är någon säker portal för att göra det. Jag ska ju få mitt verk publicerat när det är klart! (Nästa veckas inblick i min personlighet kanske får bli på ämnet hybris. ;) )
---
Drömtydare in the House?
Min överarbetande hjärna har för övrigt som vana att hitta på de mest bisarra drömmar, så även i natt. Det var en riktigt stark och obehaglig känsla över hela drömmen så jag tänkte chansa och skriva ut det viktiga här för att se om någon drömtydare läser inlägget. :)
Jag upptäckte en takläcka på bottenvåningen i mina föräldrars hus. Jag började jaga orsaken och klättrade högre och högre i huset. Till slut insåg jag att läckan kom från vinden. Hela vinden hade en otäck men lockande känsla som att något förbjudet fanns där. Där uppe hittade jag en kvinnas förruttnade lik. Mamma och pappa visste om att hon låg där och de mådde jättedåligt för de hade sån ångest och vågade inte anmäla det ifall polisen skulle tro att det var någon av dem som mördat henne. I våras var vi utomlands en vecka och mina föräldrar berättade i drömmen att när de kommit hem och skulle bära upp resväskorna på vinden hade de hittat henne, hon låg inte där när de bar ner väskorna. Våra husvakter var deras äldsta vänner, ett supertrevligt gammalt par. Det var självklart att inte heller de var mördarna men mina föräldrar var rädda att polisen skulle tro det.
Så vad i hela friden betyder det? I verkligheten älskar jag vårt hus, vår vind, mina föräldrar eller deras snälla vänner. (Att det var just de här vännerna kan iofs ha varit en slump då jag läste deras namn på ett papper jag hittade igår.) Teorier? Idéer? Tankar? Funderingar?
Och varför i hela friden skriver jag inte på kap 5 & 6 om jag nödvändigtvis ska arbeta med två samtidigt? Vem vet. Jag tänkte skriva bara det sjätte men det dök hela tiden upp bilder till det sjuttonde i mitt huvud så jag tänkte att det var lika bra att skriva ned allt innan jag glömmer. De två texterna har för övrigt i princip inget med varandra att göra. Sjätte handlar om livet på ett ålderdomshem och sjuttonde handlar om en liten pojke som försöker bearbeta en stor sorg.
Jag skulle så gärna vilja berätta mer om mitt projekt men det känns inte som att Internet är någon säker portal för att göra det. Jag ska ju få mitt verk publicerat när det är klart! (Nästa veckas inblick i min personlighet kanske får bli på ämnet hybris. ;) )
---
Drömtydare in the House?
Min överarbetande hjärna har för övrigt som vana att hitta på de mest bisarra drömmar, så även i natt. Det var en riktigt stark och obehaglig känsla över hela drömmen så jag tänkte chansa och skriva ut det viktiga här för att se om någon drömtydare läser inlägget. :)
Jag upptäckte en takläcka på bottenvåningen i mina föräldrars hus. Jag började jaga orsaken och klättrade högre och högre i huset. Till slut insåg jag att läckan kom från vinden. Hela vinden hade en otäck men lockande känsla som att något förbjudet fanns där. Där uppe hittade jag en kvinnas förruttnade lik. Mamma och pappa visste om att hon låg där och de mådde jättedåligt för de hade sån ångest och vågade inte anmäla det ifall polisen skulle tro att det var någon av dem som mördat henne. I våras var vi utomlands en vecka och mina föräldrar berättade i drömmen att när de kommit hem och skulle bära upp resväskorna på vinden hade de hittat henne, hon låg inte där när de bar ner väskorna. Våra husvakter var deras äldsta vänner, ett supertrevligt gammalt par. Det var självklart att inte heller de var mördarna men mina föräldrar var rädda att polisen skulle tro det.
Så vad i hela friden betyder det? I verkligheten älskar jag vårt hus, vår vind, mina föräldrar eller deras snälla vänner. (Att det var just de här vännerna kan iofs ha varit en slump då jag läste deras namn på ett papper jag hittade igår.) Teorier? Idéer? Tankar? Funderingar?
"Slow motion" eller Vecka 2
Produktivitet – Rätt bra, jag har fått alla saker på min veckolista gjorda. Men veckans lista var lite för kort så det blev aldrig direkt en utmaning. En dag var riktigt effektiv medan två försvann i tomma intet (varav en var idag).
Allmän produktivitetsnivå: 40%
Målen – Har inte nått något av mina mål så det måste väl räknas som en nolla. Fast jag har i alla fall kontaktat mitt gamla jobb och ska jobba där en dag i veckan så länge de behöver mig.
Målen: 10%
Sömn – Istället för att sova 3-12 har jag i veckan sovit 2-11. Det ser jag som ett framsteg. Nästa steg är att sova 2-10. Och sista steget är att flytta natten ytterligare lite till 1-9.
Sovstatistik: 10%
Har kommit på en annan rolig metod att bedöma mina veckor. Varje dag får ett produktivitetsbetyg från 0 (om man inte kliver upp ur sängen på hela dagen) till 10 (en perfekt dag). Sedan summerar jag veckorna för att se hur de står upp mot varandra. Betyg 5 är en medeldag, varken bra eller dålig. Betyg 8 är en riktigt produktiv dag men en dag då jag ändå inte uppnått mina mål. (Betyg 9-10 sparas till de dagar då jag tar steg för att uppnå mina mål.)
Veckans betyg: 40 (av max 70)
Betyg vecka 1: 43 (av max 70)
Allmän produktivitetsnivå: 40%
Målen – Har inte nått något av mina mål så det måste väl räknas som en nolla. Fast jag har i alla fall kontaktat mitt gamla jobb och ska jobba där en dag i veckan så länge de behöver mig.
Målen: 10%
Sömn – Istället för att sova 3-12 har jag i veckan sovit 2-11. Det ser jag som ett framsteg. Nästa steg är att sova 2-10. Och sista steget är att flytta natten ytterligare lite till 1-9.
Sovstatistik: 10%
Har kommit på en annan rolig metod att bedöma mina veckor. Varje dag får ett produktivitetsbetyg från 0 (om man inte kliver upp ur sängen på hela dagen) till 10 (en perfekt dag). Sedan summerar jag veckorna för att se hur de står upp mot varandra. Betyg 5 är en medeldag, varken bra eller dålig. Betyg 8 är en riktigt produktiv dag men en dag då jag ändå inte uppnått mina mål. (Betyg 9-10 sparas till de dagar då jag tar steg för att uppnå mina mål.)
Veckans betyg: 40 (av max 70)
Betyg vecka 1: 43 (av max 70)
Första veckan
Då har det gått en vecka sedan jag startade den här bloggen med målet att bli mer produktiv. Redan från början rådde tveksamhet om bloggen skulle hjälpa eller stjälpa min kamp. Så frågan jag ställer mig nu är: har det varit en produktiv vecka?
Jag känner mig i stort ganska nöjd, jag har i allmänhet var lite mer produktiv än tidigare. Den lista med sysslor jag skrev i början av veckan som jag hoppades få gjord inom 3.5 dagar har jag lyckats klara av på 7 dagar. Så det kan ju tyckas vara dåligt. Men jag föredrar att tänka att det gått halvbra. Innan nyår, innan mitt löfte, kunde jag lika gärna ha fått bara en sak på listan gjord under hela veckan. (Åtminstone får den tron mig att känna mig mer effektiv.) Jag har bland annat gjort bort ett projekt som jag dragit ut på i tre veckor, det var otroligt skönt. Men mitt mål var inte att bli halveffektiv och lat. Det krävs mer ansträngning, mycket mer!
Allmän produktivitetsnivå: 50%
Mitt största problem är som alltid mina nattvanor. Jag kommer aldrig i säng på kvällen och jag kommer definitivt aldrig upp på morgonen. Det var en av de största fiender jag skulle bekämpa (och besegra var tanken) nu när jag börjat mitt nya liv. Jag tänker inte satsa på att bara sova 6h / natt eller att likt något galet geni sova max en timme åt gången. En rejäl natt 00-8 eller 01-9 är allt jag begär. Lätt som en plätt? Glöm det. Enda morgonen jag tog mig upp var den dag jag hade tvättid och slet sängkläderna underifrån min trötta kropp. Jag trodde att den morgonen skulle resultera i att jag vände tillbaka mitt dygn något men istället blev jag oproportionerligt pigg och kunde inte somna förrän efter 4 någon gång den natten. Det resulterade så klart i att jag inte kunde ta mig upp alls morgonen därpå. Så egentligen hade min tidiga morgon ingen effekt.
Sovstatistik: 10% (För den där enda morgonen då jag tog mig upp… som sedan resulterade i en sen natt och därefter en sen morgon.)
Förutom sömnproblemen konstaterade jag i veckan förvånat ett helt nytt problem. Räknas det som produktivt att sitta i tio minuter och bara stirra förälskat på sin nya blogg utan att göra något? När jag till slut lyckas stänga ned dyker mitt Jensen-skrivbordsunderlägg upp och jag kan inte slita mig från hans intensiva blick på ytterligare en stund. Då jag äntligen lyckas föra muspekaren mot Start-menyn hamnar den på Röj istället för Stäng av. Då jag gett upp på minröjningen (fick just 173 sekunder, men vad hjälper det då rekordet är 170 sekunder?) fastnar jag framför vackre herr Ackles igen. Nu kanske något har hänt på min blogg, tänker jag sedan flyktigt och öppnar Explorer. En ond cirkel. Jag har blivit besatt av bloggar. Min egen såväl som andras. Jag hänger vid datorn nonstop. När jag reser mig har benen så när somnat och ett knä viker sig illvilligt när jag försöker gå. Är det inte lite väl tidigt i min bloggkarriär för sådana krämpor? Kanske är det nyhetens behag. Snart ska en vettig balans infinna sig och jag ska få alla saker på min "att göra"-lista gjorda. Ska bara invänta balansen, sedan ska jag bli grymt produktiv. Skam den som ger sig.
(Eftersom detta bara är ett tillfälligt problem som jag snabbt ska överkomma gör jag inga procent-avdrag.)
Hur har det då slutligen gått med mina mål? Jag har inget jobb, ingen lägenhet, ingen pojkvän och jag har inte skrivit något på min tänkta bok. Nä, jag måste anstränga mig ännu mer helt enkelt. Men det är inte så enkelt. Igår på festen till exempel, är jag kräsen om jag då inte vill ha en tre år yngre kille eller en gammal lågstadieklasskompis som precis kommit på att han är intresserad av mig? 22års-killen var kort och såg otroligt barnslig ut. Den gamla klasskompisen har gjort vissa beslut som jag inte helt håller med om, att kyssa honom skulle dessutom ha känts som att kyssa sin bror… eller sin kusin i alla fall. Nä, bättre lycka nästa gång!
Målen: 0% (Illa illa illa.)
Mitt hopp är så klart att få alla procentnivåer i toppen. Hundra procent i alla kategorier. Men tills den dagen kommer fortsätter jag att kämpa och rapportera om framgången här på bloggen.
Jag känner mig i stort ganska nöjd, jag har i allmänhet var lite mer produktiv än tidigare. Den lista med sysslor jag skrev i början av veckan som jag hoppades få gjord inom 3.5 dagar har jag lyckats klara av på 7 dagar. Så det kan ju tyckas vara dåligt. Men jag föredrar att tänka att det gått halvbra. Innan nyår, innan mitt löfte, kunde jag lika gärna ha fått bara en sak på listan gjord under hela veckan. (Åtminstone får den tron mig att känna mig mer effektiv.) Jag har bland annat gjort bort ett projekt som jag dragit ut på i tre veckor, det var otroligt skönt. Men mitt mål var inte att bli halveffektiv och lat. Det krävs mer ansträngning, mycket mer!
Allmän produktivitetsnivå: 50%
Mitt största problem är som alltid mina nattvanor. Jag kommer aldrig i säng på kvällen och jag kommer definitivt aldrig upp på morgonen. Det var en av de största fiender jag skulle bekämpa (och besegra var tanken) nu när jag börjat mitt nya liv. Jag tänker inte satsa på att bara sova 6h / natt eller att likt något galet geni sova max en timme åt gången. En rejäl natt 00-8 eller 01-9 är allt jag begär. Lätt som en plätt? Glöm det. Enda morgonen jag tog mig upp var den dag jag hade tvättid och slet sängkläderna underifrån min trötta kropp. Jag trodde att den morgonen skulle resultera i att jag vände tillbaka mitt dygn något men istället blev jag oproportionerligt pigg och kunde inte somna förrän efter 4 någon gång den natten. Det resulterade så klart i att jag inte kunde ta mig upp alls morgonen därpå. Så egentligen hade min tidiga morgon ingen effekt.
Sovstatistik: 10% (För den där enda morgonen då jag tog mig upp… som sedan resulterade i en sen natt och därefter en sen morgon.)
Förutom sömnproblemen konstaterade jag i veckan förvånat ett helt nytt problem. Räknas det som produktivt att sitta i tio minuter och bara stirra förälskat på sin nya blogg utan att göra något? När jag till slut lyckas stänga ned dyker mitt Jensen-skrivbordsunderlägg upp och jag kan inte slita mig från hans intensiva blick på ytterligare en stund. Då jag äntligen lyckas föra muspekaren mot Start-menyn hamnar den på Röj istället för Stäng av. Då jag gett upp på minröjningen (fick just 173 sekunder, men vad hjälper det då rekordet är 170 sekunder?) fastnar jag framför vackre herr Ackles igen. Nu kanske något har hänt på min blogg, tänker jag sedan flyktigt och öppnar Explorer. En ond cirkel. Jag har blivit besatt av bloggar. Min egen såväl som andras. Jag hänger vid datorn nonstop. När jag reser mig har benen så när somnat och ett knä viker sig illvilligt när jag försöker gå. Är det inte lite väl tidigt i min bloggkarriär för sådana krämpor? Kanske är det nyhetens behag. Snart ska en vettig balans infinna sig och jag ska få alla saker på min "att göra"-lista gjorda. Ska bara invänta balansen, sedan ska jag bli grymt produktiv. Skam den som ger sig.
(Eftersom detta bara är ett tillfälligt problem som jag snabbt ska överkomma gör jag inga procent-avdrag.)
Hur har det då slutligen gått med mina mål? Jag har inget jobb, ingen lägenhet, ingen pojkvän och jag har inte skrivit något på min tänkta bok. Nä, jag måste anstränga mig ännu mer helt enkelt. Men det är inte så enkelt. Igår på festen till exempel, är jag kräsen om jag då inte vill ha en tre år yngre kille eller en gammal lågstadieklasskompis som precis kommit på att han är intresserad av mig? 22års-killen var kort och såg otroligt barnslig ut. Den gamla klasskompisen har gjort vissa beslut som jag inte helt håller med om, att kyssa honom skulle dessutom ha känts som att kyssa sin bror… eller sin kusin i alla fall. Nä, bättre lycka nästa gång!
Målen: 0% (Illa illa illa.)
Mitt hopp är så klart att få alla procentnivåer i toppen. Hundra procent i alla kategorier. Men tills den dagen kommer fortsätter jag att kämpa och rapportera om framgången här på bloggen.
Det var en gång...
...en liten flicka med livlig fantasi. Hon hittade på uppfinningar, vänner, lekar och världar. Direkt hon lärt sig alfabetet så började hon skriva berättelser, men hon visste inte hur orden stavades så hon skrev som det lät. Redan på lågstadiet visste hon vad hon skulle bli när hon blev stor; dagmamma och författare på fritiden. På mellanstadiet ändrade hon sig dock och skulle istället bli frisör och författare på fritiden. Men det var mest för att hennes kusin sa att frisör var det bästa man kunde vara när man var stor. (Kusinen sa också att man skulle lyssna på Aha, så då gjorde den lilla flickan det med.) Efter hon skrivit barnböcker med djur och blommor i huvudrollerna började hon på högstadiet att skriva kärleksnoveller. Enformiga och förutsägbara kärleksnoveller. Nu blir vår historia plötsligt lite tragisk. För på gymnasiet trodde flickan att man måste vara helt seriös så hon glömde bort sin författardröm. Hon var seriös och läste naturvetenskapligt program. Hon gillade det också, natur och teknik hade alltid fascinerat henne. Det seriösa stadiet höll i sig de tre första åren på universitetet också. Men så började flickan känna att livet hade tappat lite av sin glädje. För att hitta rätt igen tog hon studieuppehåll och lärde känna nya platser, människor och uppgifter. Och mitt i det äventyret hittade hon sin dröm igen. Nu kände hon att hon var skyldig sitt skrivande att bli seriös kring det också. Med en klump i magen sökte hon en skrivarkurs. Naturligtvis har vår saga ett lyckligt slut för flickan kom in på kursen och den var precis så rolig som hon drömt om. Sedan dess har hon aldrig slutat skriva!
Och den lilla flickan var så klart jag. Jag har skrivit många noveller sedan jag först kom in på skrivarkursen. Mest är det dramatiska (eller väldigt odramatiska) texter om trasiga människor. Det är alltså inte deckare eller fantasy eller komedier typ Bridget Jones. Det är när jag försöker skriva något längre än en novell som jag stöter på problem. Jag tappar fokus mitt i berättelsen eller så tappar jag bara tron på den. Det känns dock som att mitt senaste projekt är ett som är värt att nå mållinjen. Men det går långsamt. Det är en splittrad berättelse i berättar- och tidssperspektiv. Detta gör den ännu lite svårare att skriva, det bli så lätt rörigt. Jag har skrivit de fyra första kapitlen och är oftast väldigt nöjd med dem. Men sedan har jag haft svårt att få någon struktur på resterande kapitel (enligt min nuvarande disposition ska det bli dryga 20 kapitel totalt.)
Första halvåret 2005 skrev jag det mesta av materialet jag har hittills. Andra halvåret skrev jag nästan ingenting än om jag funderade mycket fram och tillbaka. Nu har jag bestämt mig för att verkligen satsa på att få ihop ett första utkast på alla 20 kapitel under 2006. Om du som läser detta också är aspirerande författare eller bara gillar att skriva så får du jättegärna höra av dig. Kanske kan vi peppa varandra till framgång. Det saknar jag mest med skrivarkursen, den inspiration jag fick av att höra andra prata om sina försök (och så klart responsen jag fick på mitt eget arbete). Hur som helst lovar jag att uppdatera läget regelbundet!
Och den lilla flickan var så klart jag. Jag har skrivit många noveller sedan jag först kom in på skrivarkursen. Mest är det dramatiska (eller väldigt odramatiska) texter om trasiga människor. Det är alltså inte deckare eller fantasy eller komedier typ Bridget Jones. Det är när jag försöker skriva något längre än en novell som jag stöter på problem. Jag tappar fokus mitt i berättelsen eller så tappar jag bara tron på den. Det känns dock som att mitt senaste projekt är ett som är värt att nå mållinjen. Men det går långsamt. Det är en splittrad berättelse i berättar- och tidssperspektiv. Detta gör den ännu lite svårare att skriva, det bli så lätt rörigt. Jag har skrivit de fyra första kapitlen och är oftast väldigt nöjd med dem. Men sedan har jag haft svårt att få någon struktur på resterande kapitel (enligt min nuvarande disposition ska det bli dryga 20 kapitel totalt.)
Första halvåret 2005 skrev jag det mesta av materialet jag har hittills. Andra halvåret skrev jag nästan ingenting än om jag funderade mycket fram och tillbaka. Nu har jag bestämt mig för att verkligen satsa på att få ihop ett första utkast på alla 20 kapitel under 2006. Om du som läser detta också är aspirerande författare eller bara gillar att skriva så får du jättegärna höra av dig. Kanske kan vi peppa varandra till framgång. Det saknar jag mest med skrivarkursen, den inspiration jag fick av att höra andra prata om sina försök (och så klart responsen jag fick på mitt eget arbete). Hur som helst lovar jag att uppdatera läget regelbundet!
Status quo
Nej, inte det gamla brittiska bandet utan latin för nuläget. (Eller möjligen 'oförändrat läge'.)
Mitt löfte för 2006 är att vara galet produktiv. Jag ska hitta jobb, bostad, pojkvän och skriva klart berättelsen jag arbetar på. Men innan man kan ta sig framåt måste man fastslå var man står i dagsläget.
Jobb. Jag har en nyligt avlagd högskoleexamen. Den är inom det naturvetenskapliga/tekniska spektrat. Hittills har det varit omöjligt att få något jobb inom mitt yrke. Dels finns det otroligt få positioner att söka och dels har jag ingen yrkeserfarenhet och är således inte speciellt attraktiv på marknaden. Jag stannar helst på min hemort men flyttar gärna om det finns ett intressant jobb på någon annan ort. Som arbetslös ex-student får man cirka 4800:- i månaden efter skatt. Som student får man (vid fullt lån) 6900:-. Den senare summan är nog svår att leva på, två tusen mindre är inget annat än omöjligt. Jag är i akut behov av jobb. Jag söker därför även relativt lågbetalande jobb utan krav på utbildning för att ha tills vidare. Den inställningen (tills vidare) och att jag är överkvalificerad gör mig inte speciellt attraktiv på den marknaden heller. Det kommer alltså inte att bli någon lätt uppgift att hitta jobb.
Bostad. Jag bor i en rätt dyr studentetta. Eftersom det är en studentlägenhet måste jag flytta ut nu när jag inte längre studerar. Jag vill hitta en etta som inte är dyrare än min nuvarande och som dessutom har en sovalkov, något jag saknar nu. (Skulle jag få tag i en billig tvåa tackar jag inte nej till det heller.) I övrigt ställer jag bara krav på läget, jag vill bo något så när centralt. Av alla sorters lägenheter är tyvärr ettor den det är störst brist på. (Om man inte räknar de nya husen de byggt med minimala ettor med hyror på närmare 4000:-, löjligt dyrt i jämförelse med annat på min ort.) Hittills har min kötid inte räckt till för att få en lägenhet där det systemet används och några kontakter med privata hyresvärdar har jag inte.
Pojkvän. Tror att "den eviga singeln" räcker som beskrivning för att ni ska förstå min situation. Ofta är det väldigt roligt att vara singel, men andra gånger (som vid nyårskyssögonblicket) är det mindre roligt. Den främsta anledningen till att jag nu ska hitta en seriös pojkvän är yttre omständigheter. Livet har dragit iväg med mig, trots att jag inte riktigt hunnit med är det nu dags att inse att jag precis blivit 25 år gammal. (Gah. Bara den siffran är nog att ge panik!) Alla mina vänner är förlovade och bor med sina pojkvänner sedan år tillbaka. Det är hög tid för mig också. (Inte minst när man på nyårsfesten igår blev påhoppad i bästa Bridget Jones stil med frågan "när ska du förlova dig". Jag drog dock inte till med något svar i stil med att min kropp är täckt av fjäll, jag konstaterade bara "måste ha en pojkvän först") Dessutom skulle jag tycka att det vore väldigt mysigt att ha någon att dela vardagen med. Jag är en drömmare som helst bara vill att det ska kännas 100% rätt med en gång. Jag önskar att den perfekta killen kom inridandes och valde ut mig ur mängden och alla visste att det skulle vara vi två. Killarna som kommer fram på krogen är inte speciellt intressanta då de snubblar fram till mig av en slump och när jag väl avfärdat dem snubblar de vidare till nästa tjej. Men jag ska i år försöka att acceptera att det krävs arbete och ansträngning, både för att träffa nya människor och för att lära känna de nya människorna när man väl hittat dem. Dessutom krävs det nog att jag kommer över lite av min killfeghet.
There you have it. Nuläget. Under rubriken "Sökes" ska jag se till att uppdatera allt som händer med mina diverse försök i sökandet.
Mitt löfte för 2006 är att vara galet produktiv. Jag ska hitta jobb, bostad, pojkvän och skriva klart berättelsen jag arbetar på. Men innan man kan ta sig framåt måste man fastslå var man står i dagsläget.
Jobb. Jag har en nyligt avlagd högskoleexamen. Den är inom det naturvetenskapliga/tekniska spektrat. Hittills har det varit omöjligt att få något jobb inom mitt yrke. Dels finns det otroligt få positioner att söka och dels har jag ingen yrkeserfarenhet och är således inte speciellt attraktiv på marknaden. Jag stannar helst på min hemort men flyttar gärna om det finns ett intressant jobb på någon annan ort. Som arbetslös ex-student får man cirka 4800:- i månaden efter skatt. Som student får man (vid fullt lån) 6900:-. Den senare summan är nog svår att leva på, två tusen mindre är inget annat än omöjligt. Jag är i akut behov av jobb. Jag söker därför även relativt lågbetalande jobb utan krav på utbildning för att ha tills vidare. Den inställningen (tills vidare) och att jag är överkvalificerad gör mig inte speciellt attraktiv på den marknaden heller. Det kommer alltså inte att bli någon lätt uppgift att hitta jobb.
Bostad. Jag bor i en rätt dyr studentetta. Eftersom det är en studentlägenhet måste jag flytta ut nu när jag inte längre studerar. Jag vill hitta en etta som inte är dyrare än min nuvarande och som dessutom har en sovalkov, något jag saknar nu. (Skulle jag få tag i en billig tvåa tackar jag inte nej till det heller.) I övrigt ställer jag bara krav på läget, jag vill bo något så när centralt. Av alla sorters lägenheter är tyvärr ettor den det är störst brist på. (Om man inte räknar de nya husen de byggt med minimala ettor med hyror på närmare 4000:-, löjligt dyrt i jämförelse med annat på min ort.) Hittills har min kötid inte räckt till för att få en lägenhet där det systemet används och några kontakter med privata hyresvärdar har jag inte.
Pojkvän. Tror att "den eviga singeln" räcker som beskrivning för att ni ska förstå min situation. Ofta är det väldigt roligt att vara singel, men andra gånger (som vid nyårskyssögonblicket) är det mindre roligt. Den främsta anledningen till att jag nu ska hitta en seriös pojkvän är yttre omständigheter. Livet har dragit iväg med mig, trots att jag inte riktigt hunnit med är det nu dags att inse att jag precis blivit 25 år gammal. (Gah. Bara den siffran är nog att ge panik!) Alla mina vänner är förlovade och bor med sina pojkvänner sedan år tillbaka. Det är hög tid för mig också. (Inte minst när man på nyårsfesten igår blev påhoppad i bästa Bridget Jones stil med frågan "när ska du förlova dig". Jag drog dock inte till med något svar i stil med att min kropp är täckt av fjäll, jag konstaterade bara "måste ha en pojkvän först") Dessutom skulle jag tycka att det vore väldigt mysigt att ha någon att dela vardagen med. Jag är en drömmare som helst bara vill att det ska kännas 100% rätt med en gång. Jag önskar att den perfekta killen kom inridandes och valde ut mig ur mängden och alla visste att det skulle vara vi två. Killarna som kommer fram på krogen är inte speciellt intressanta då de snubblar fram till mig av en slump och när jag väl avfärdat dem snubblar de vidare till nästa tjej. Men jag ska i år försöka att acceptera att det krävs arbete och ansträngning, både för att träffa nya människor och för att lära känna de nya människorna när man väl hittat dem. Dessutom krävs det nog att jag kommer över lite av min killfeghet.
There you have it. Nuläget. Under rubriken "Sökes" ska jag se till att uppdatera allt som händer med mina diverse försök i sökandet.