Att göra

Varför fokusera på det som inte gett resultat? Här är istället det mål jag faktiskt närmar mig: Skrivardrömmen. Jag har skrivit varje dag, och det har flutit på så bra att jag haft svårt att sluta! Jag blir nöjd med det som kommer ut också. Känns som att jag verkligen börjar hitta in i huvudet på min anorektiska huvudperson (jag har ett par olika huvudpersoner). Med en dag kvar av juli kan jag konstatera att jag skrivit ett kapitel den här månaden. (Varför är det så att jag ständigt måste ligga lite efter? I jan-jun då jag sagt att jag skulle skriva 1/månad så blev det bara ett halvt, nu när jag bestämt mig för 1.5/månad så blir det ett. Men jag klagar inte. Ett är fasen så mycket bättre än noll.)

Veckans karaktär: En kvinna som inte pratade svenska knackade på min dörr och frågade om hon fick komma in för att se hur min lägenhet ser ut. Hon funderade på att ta en likadan. Lite skumt får man väl säga, om det finns en lägenhet ledig så får hon väl kolla på den. Men jag släppte in henne iaf. Sedan följde jag efter henne medan hon tittade in i alla rum och frågade om mina möbler följde med lägenheten. Undrar om hon kollade läget inför ett rån? Eller om hon kom från en kultur där man litar på varandra och kan knacka på hos en potentiell granne utan att det är skumt. Hade det varit en kille hade jag inte släppt in honom. Det är min kultur. 

Veckans låt: "Who Knew" med Pink. Synd att jag inte får se hennes konsert i höst.

Inser helt förfärad att jag glömt bort att göra en halvårsrapport! Det måste jag genast fixa. Här ska jag snabbt upprepa vad mina mål för året är och checka av hur långt jag nått hittills.

Jag ska hitta pojkvän, bostad, jobb och skriva klart min roman. Jag har hittills inte lyckats med något av de föreskrivna. Totalt misslyckande, bara att lägga ned? Hehe, nä, inte riktigt. För det första finns det ingen regel som säger att jag måste ha kommit halvvägs i alla kamper bara för att halva tiden har gått. För det andra handlar inte mitt liv och min lycka om de här fyra sakerna, de är bara ett fokus för 2006. T.ex. säger inte bloggen något om den underbara charter jag var på i våras, mitt fina examensbevis som jag fått i år, mina allt mer framträdande muskler (thank you Idolen!), alla snygga kläder&skor&väskor jag shoppat osv. Jag känner mig rätt lyckad trots att jag inte haft framgång inom kamperna. Men för att jag ska vara riktigt nöjd med 2006 krävs så klart att jag når alla mina mål. De är:

Mål: På ett år ska jag skriva 12 noveller. Förslagsvis en i månaden.

Resultat: På de sex månader som gått har jag skrivit 3 stycken (en i april-maj, en i juni och en i juli). För att nå mitt årsmål måste jag alltså öka frekvensen till 1.5 noveller/månad.

Mål: Till nyår ska jag ha eller ha haft en pojkvän (tillfälliga ragg och en-dates-killar räknas ej). Det räcker alltså i princip om jag träffar någon fem dagar innan nyår. Läget är såldes långt ifrån hopplöst.

Resultat: Jag är lite förvånad över hur trögt det går. Jag har märkt en mycket positiv trend och gissade att jag skulle hitta någon i sommar. Nu har halva sommaren gått men istället för strand och party har det varit jobb och parmiddagar – hur ska jag då hitta någon? Det vill till att andra halvan blir bättre. Annars ökar jag intensiteten på kampen i höst… på något sätt.

Mål: Innan året är slut ska jag bo i en lägenhet jag är nöjd med.

Resultat: Den här kampen hade dispens det första halvåret så jag har inga resultat att redovisa. Till i höst vill jag dock ha en lägenhet så det är hög tid att hitta någon nu…

Mål: Vilken kamp blev lämnad till sist? Den mest förvirrande och omöjliga(?). Jag ska inte vara arbetslös till årsskriftet. Men det finns inget i målet som säger att jag måste göra karriär eller vara välbetald eller ens arbeta inom mitt ämne. Jag är just nu inte ens säker på om jag skulle vilja göra det om jag fick. Jag kanske nog så gärna tar ett prestigelöst jobb. (Om jag bara kunde sluta bry mig om vad andra tänker.)

Resultat: Mycket få. En anledning är nog att jag fortfarande inte vet vad jag vill, svårt att kämpa mot ett suddigt mål. Hursomhelst har jag i vår arbetat cirka halvtid på mitt gamla extrajobb och i sommar jobbar jag heltid. Så helt arbetslös är jag inte. Och tur är det, om jag bara fått a-kassa hade jag gått i personlig konkurs vid det här laget. Just nu hoppas jag på ett jobb här på min hemort, vilket som helst. (Vill inte flytta längre.) Från den 1/9 vill jag inte vara kvar som extraarbetare.