...slutet på historien
Varför förväntas författare ha så hög integritet att pengar inte spelar någon som helst roll för dem? Okej, pengar är mindre viktigt än själva orden. Men pengar är också viktigt. För även författare gillar att kunna leva, och att leva kostar pengar. Men nästan alltid förväntas författare delta i skrivartävlingar utan någon egentlig prissumma, speciellt novelltävlingar. Jag kräver inte ens en stor prissumma, bara något symboliskt. Allra minst borde man kompenseras vad en erkänd författare skulle fått för en publicerad novell. Men nä, vi förväntas bara vara tacksamma för Chansen och blev vi ändå erbjudna pengar skulle vi nog säga nej för Verkets Värde skulle annars förringas... eller något.
Njä, när jag jobbat gillar jag att få ersättning för det.
Med det sagt tycker jag ändå att det är ett jättebra initiativ och jag är klart sugen på att delta. Frågan är då bara vilken jag ska avsluta...
Några ord
Hur mycket jag än försöker, eller hur mycket jag än försöker försöka, så lyckas jag inte riktigt. Av årets hittills tio veckor har jag nått mitt skrivmål på 11 timmar exakt två gånger. Av tio. Resterande veckor har inte ens kommit till hälften.
Okej. Elva skrivtimmar kanske är att ta i när man jobbar mer än heltid. Men åtta timmar per vecka måste man klara för att ta sig någonstans.
Jag vill skriva mer!
Jag vill skriva nu.
Jag måste skriva. Alternativet är att passivt titta på när min livsvlija dör, och det känns inte så lockande.
Att skriva är att hoppas. På framtiden.
Men jag är missnöjd med hur lite jag lyckas skriva.
Förhoppningsvis blir jag mer aktiv nu när dagsljuset kommer tillbaka, brukar vara så.
Nä, nu måste jag skriva. (Än om jag tillfälligt kört fast.)
Februari kommer näst
Mindre mål:
Bokläsning - Inget problem
Telefonkontakt - Halvproblem, minst två gamla vänner som jag är skyldig ett samtal.
Friskvård - Nope. Har ätit som en åsna som äter väldigt onyttigt och dessutom inte haft tillräckligt med ledig tid att träna. Det gör mig galen. Jag hade just börjat se resultat (i form av större muskler) från januaris ansträngningar och så kom februari och förstörde. Jag riktigt längtar efter att sätta igång med det här målet på mer allvar.
Det stora målet:
Boken - Först satt jag 26 av månadens dagar och slavade över ett kapiel som inte blev bra och inte blev färdigt. Till slut insåg jag att det inte fungerade och kasserade hela kapitlet för att komma på något annat att fylla luckan med. So far, so bad. De sista två dagarna skrev jag sedan ett annat kapitel, ett som hamnar på topp3 över hela boken. Riktigt nöjd alltså. Så slutkänslan är ändå positiv, men det blev inga tre kapitel den här månaden heller.
Dumma korta månad.