Ny färg: vårgrön
Den isblå vinterdesignen kändes inte rätt längre så nu har bloggen fått en vårgrön look. Jag känner redan att jag kommer att trivas med den här färgen. Mycket inspirerande. Orkar inte göra om hela layouten med det är skoj att byta färg nu och då iaf, från gulbeige, till blå, och nu till grön.
Nästa gång blir det rosa eller lila tror jag. :)
Nästa gång blir det rosa eller lila tror jag. :)
Kapitel 13
Det kan du hoppa upp och sätta dig på!
Klart!
Och det blev bra! Bäst!
HA!
Klart!
Och det blev bra! Bäst!
HA!
En svarthålsmånad
Vad har jag pysslat med i en månad?
Jag har faktiskt skrivit lite, putsat lite här, putsat lite där, och inte tagit mig framåt nästan något. Har inte alls haft samma disciplin som tidigare i år. Det har aldrig varit så att jag gett upp, aldrig så att jag tänkt att det nog inte blir någon bok. Men jag glömmer bort hur bråttom det är, hur mycket jag vill ha det här nu nu nu.
Det som fortfarande händer när jag sätter mig för att skriva är den här prestationsångesten, jag vill skriva något perfekt.
Jag har kastat en tredjedel av alla kapitel jag skrivit till den här boken. Inte på en gång allså, utan när jag börjat redigeringsarbetet och upptäckt att de inte håller, finns ingen annan utväg än att börja om. Det är många kapitel och jag orkar inte fortsätta skriva saker för papperskorgen. Därför har jag fått in i hjärnan att det måste bli rätt på en gång när jag skriver resterande kapitel.
Att väga varje ord på guldvåg blir dyrt i längden. Det går snabbare att skriva fel en gång, eller två gånger, och sedan skriva rätt på tredje försöket, än att inte våga skriva något alls.
Jag försöker inte bara skriva en bok, inte bara en publiceringsvärdig bok, utan den bästa boken någonsin. Det är ett problem.
Jag har faktiskt skrivit lite, putsat lite här, putsat lite där, och inte tagit mig framåt nästan något. Har inte alls haft samma disciplin som tidigare i år. Det har aldrig varit så att jag gett upp, aldrig så att jag tänkt att det nog inte blir någon bok. Men jag glömmer bort hur bråttom det är, hur mycket jag vill ha det här nu nu nu.
Det som fortfarande händer när jag sätter mig för att skriva är den här prestationsångesten, jag vill skriva något perfekt.
Jag har kastat en tredjedel av alla kapitel jag skrivit till den här boken. Inte på en gång allså, utan när jag börjat redigeringsarbetet och upptäckt att de inte håller, finns ingen annan utväg än att börja om. Det är många kapitel och jag orkar inte fortsätta skriva saker för papperskorgen. Därför har jag fått in i hjärnan att det måste bli rätt på en gång när jag skriver resterande kapitel.
Att väga varje ord på guldvåg blir dyrt i längden. Det går snabbare att skriva fel en gång, eller två gånger, och sedan skriva rätt på tredje försöket, än att inte våga skriva något alls.
Jag försöker inte bara skriva en bok, inte bara en publiceringsvärdig bok, utan den bästa boken någonsin. Det är ett problem.