Att göra

Fullt upp förra veckan. Betydligt lugnare den här veckan. Jag är bara uppbokad måndag, torsdag, fredag och lördag. Så det finns ju hur mycket tid som helst att skriva. Hahahaha

Den här veckan har jag inte ens öppat skrivblocket eller bokdokumentet på datorn. Det är riktigt illa. Speciellt om jag vill hinna klart innan jag fyller år.

Visst har jag haft flera veckor tidigare i år där jag inte lyckats prestera något skrivande, men oftast har jag i alla fall försökt. Så var det inte den här veckan.

Har ingen förklaring eller ursäkt.

Har bara ett löfte till mig själv om att ta tag i det nu till veckan.

Usch så slarvigt av mig, har ju missat flera "framtidsfredag". Så här kommer en försenad framtidsfredag där jag fortsätter spekulera i vad som komma skall... förhoppningsvis. :)

Det här har jag tänkt på hela veckan medan jag jobbat. Medan jag skrivit mail med arbetsbeskrivningar eller utvecklingsförslag och läst dem, läst dem, läst dem innan jag avvaktat ytterligare lite med att trycka på "Skicka". Det är en aning ångestladdat att släppa iväg något man skrivit, med risk för fel eller otydlighet. Förstå då, tänker jag, hur jobbigt det måste vara att släppa iväg ett manus efter slutkorr. Absolut sista möjligheten att hitta några tokigheter och sedan går den till tryck. Även om det är flera engagerade personer som läser boken är jag säker på att någon liten miss gömmer sig i den slutgiltiga produkten. Appóstrof som hamnat tokigt, ett ord som står står två gånger, stavfel kankse. Om jag bara får trycka en bok i en liten upplaga på 3000 exempelar en gång i mitt liv, så vill jag i alla fall att den ska vara perfekt. Är det så mycket begärt?

Jag är övertygad om att jag inte kommer att läsa min tryckta bok förrän det känns mindre viktigt att den är perfekt. Det vill egentligen säga att jag inte kommer att läsa den efter den gått till tryck förrän min andra bok går till tryck, för då är det där ångesten ligger. Då är jag inte längre författaren som skrev den där pinsamma missen, då är jag författaren som skrivit två böcker.

Jag kommer alltså inte att kunna ha högläsning av min bok. Undrar om det också kommer sätta käppar i hjulet för att föreläsa på skrivarkurser och sånt, eftersom jag till slut kanske inte minns vad min bok handlade om. :P


Hur gör J.K. Rowling det?

Det har visat sig att ja, ett blankt blad är mer motiverande än en sida full av halvdana formuleringar. Jag har skrivit på bra i veckan. Visst kan det också bero på att jag nu plötsligt fått vittring på det jag jagat i fem år, en färdig bok. Men mycket kommer också av att det är lättare att skriva första gången, än att skriva om.

Det behövs dock en liten bit till innan kapitlet når punkt, en stor känslomässig uppgörelse... inte helt lätt att skriva faktiskt. Vill inte att det ska bli konstgjort eller för smörigt, vill att det ska vara äkta och kännas för läsaren. Min vanliga stil är rätt lågmäld så det här med att skriva drama är något nytt för mig.

Jaja, vad är hinder om inte till för att övervinnas.


Vägen är inte alltid sprikrak, och det är väl en del av nöjet. Hyra en sådan till festen kanske?

Ett litet steg för min bok, ett gigantiskt kliv för mänskligheten?
Ja, hur det nu än är med den saken så är kapitlet klart nu i alla fall.
Skrivarvecka: 35
Kaptiel: 17


Det blev september den här veckan. Vi är framme vid månaden då jag hoppades skicka mitt manus till förlag. Jag är inte riktigt där än kan man säga. Men jag har i alla fall färdigställt 17 kapitel i år. Det som återstår nu är slutet av boken, de 8 sista helt oskrivna kapitlen. Blir en lite annorlunda upplevelse att skriva dem än de omskrivningar jag gjort tidigare i år. Jag ska ut i okänd mark. Å ena sidan kan det vara mer tidskrävande eftersom man måste konstruera storyn medan man skriver men å andra sidan kan det ibland kännas lättare med ett helt vitt blad än ett blad fullt av halvdana formuleringar. I vilket fall blir det spännande.

Så ja, sett till antal kapitel är jag på samma ställe som i början av året. Men jag har inte legat på latsidan i år. Förutom alla grundliga omskrivningar jag gjort är det fem kapitel jag helt kastat ut och skrivit om. Så av alla ord som är kvar i boken nu har jag faktiskt skrivit 50% i år. Jag har bytt ut hälften av alla ord, och de är mycket bättre nu! Det jag skrev 2005-2008 var en bok av mitt 25-åriga jag. Det jag har kvar nu efter omskrivningarna är en bok som representerar den jag är nu, något som jag är nöjd med.

Kanske kan jag våga drömma om att ha skrivit slutet till sista oktober. Sedan behövs säkert en månad till då manuset vilar så mycket som möjligt och jag gör finjusteringar. Men förhoppningsvis kan jag få iväg det i december, innan jag fyller 29, och därmed klara nyårslöftet. Och går det snabbare än så, ja då kommer jag inte att klaga!