Att göra

Varje år ordnar Svenska Förläggarföreningen Pocketparty för att belöna de mest sålda pocketböckerna, samt att dela ut ett specialpris för årets bästa omslag. Jag hittar inget liknande för vanlig utgivning. Trist. Varför ska inte talangfulla formgivare hyllas? Varför ska inte författare/förlag som orkat bry sig om presentationen uppmärksammas? Så: Föredeömligt pocketbranschen!



2005: Jens Magnusson har gjort omslaget till John Ajvide Lindqvists "Låt den rätte komma in".
2006: Sara R Acedo har formgett omslaget till  Marjaneh Bakhtiaris "Kalla det vad fan du vill".
2007: Jens Magnusson har gjort omslaget till John Ajvide Lindqvists "Pappersväggar".
2008: Jesper Weithz har skapat omslaget till Åsa Linderborgs "Mig äger ingen".

Min favorit är ”Pappersväggar”, men ”Mig äger ingen” har också sin definitiva charm och poäng!

Vilket är det bästa omslaget hitills under 2009?
Har du något annat omslag du absolut älskar? (Eller avskyr?)

Efter antagning och redigering, men innan boken finns i handeln krävs ett par stora beslut.

Jag avskyr när man slarvar med presentationen. Efter man lagt så mycket arbete på att få innehållet i boken att bli bra så kan man inte bara stressa igenom utsidan av paketet.

Framsidan måste fånga intresse men också representera innehållet. Helst innebär det att sticka ut lite också. Ett intetsägande landskap går bort liksom fotografier av en orelaterad människa går bort.

Baksidan kommer inte att skrivas av någon som skrivit så många blurbs att de utan att reflektera använder formuleringar som ”plötsligt vänds allt upp och ned”, ”det kommer att visa sig att” eller kort och gott ”motvilligt”.

Och författarporträttet sedan, när jag läser vad debuterande författare väljer att skriva (t.ex. på Svensk Bokhandel) så fokuserar de flesta på vad som fick dem att börja skriva och vad skrivande betyder för dem, hur får man det att kännas nytt och intressant?

Så mycket att fundera på! :)

     
Beskåda: En fyr. En spännande fyr. Fyrvaktaren är bokens titel. Där tänkte de till. Och den glada flickan, är det hon som dör eller bästa kompisen som lever med skulden efter nyss nämnda död? Det tredje omslaget här är den givna vinnaren, intressant blandning av färg och bild, den kan jag faktiskt tänka mig att läsa.

Titlar är en av mina stora passioner. När man hittat rätt titel så löser sig nästan alla övriga problem.

Jag är toknöjd med min titel, som dessvärre är hemlig än så länge. :) Däremot skulle jag kunna bjuda på några totalt misslyckade titlar på äldre projekt - och varför de är misslyckade.
”Yin och Yang” …problem: brist på kreativitet? :D
”Resan” …om det är den mest passande titeln så kan boken inte vara speciellt spännande.
”Ordentliga, hela och rena” …förutom att den är obekväm att uttala så känns den också rätt upprepande.

Vidare till någon mer kvalificerad än tonårs-jag, nämligen två titlar av Johanna Nilsson:
"SOS från mänskligheten"
"De i utkanten älskade"
Den första låter för käck för min smak, lite för komisk. Den andra är en klar favorit, fantastisk titel. Nu har jag faktiskt inte läst böckerna än utan snubblade på dem på bokus. Ska dock ge mig i kast med dem snarast, bägge lät mycket intressanta.

Jag kan avslöja att min titel är tre ord. Jag har en förkärlek för längre titlar. Korta titlar tenderar att bli lite för allmänna, typ "lögnen", kan ju vara vilken lögn som helst, däremot "lögnen som tog över världen" är lite mer iögonfallande. Vilken av böckerna plockar du upp i bokhandeln?

Vilken typ av titlar gillar ni?

Fortsätter på samma tankar som i gårdagens inlägg. Tittade in på en favorit-skrivarblogg (Fridas författardrömmar) och såg i summeringen av hennes bok-framsteg hittills att ett förlag uppmuntrat henne att åldra huvudpersonen, från 25 år till 32 år.

Finns det då en typisk ålder på huvudpersoner i vuxenlitteratur som man bör hålla sig till?

Jag tror å ena sidan att det beror på genre. Romantik/komedi gillar ju sina 35-åriga halvmisslyckade kvinnor till exempel. (Se: Marian Keyes) Deckare har länge gillat sina 45-åriga hårdhudade män, men nu börjar kvinnorna ta över där.

Jag tror å andra sidan att det beror på författare, man skriver gärna huvudpersoner kring sin egen ålder. Jag är lite upphakad på 25-åringar just nu, men om ett par år känns det troligt att jag istället hoppar på 35-tåget.

Jag tror å tredje sidan att det inte alls finns någon typiskt ålder på huvudpersoner i vuxenlitteratur. Är det riktigt bra litteratur så spelar åldern ingen roll. Några kända exempel.

:: Lizzy i ”Pride and Prejudice” (Jane Austen, 1813) är 20 år.

:: Holden i ”Catcher in the Rye” (J.D. Salinger, 1951) är 16 år.

:: Halim i ”Ett öga rött” (Jonas Hassen Khemiri, 2003) är 15 år.


                                  Wii har något för alla åldrar, som min bok men med mer träningsvärk ;)

Hur gammal är din huvudperson? (Mina två är 24 och 20.)

Nu när boken äntligen närmar sig sitt slut har jag börjat tänka mycket på problemen som kommer sedan. Därför tänkte jag tillåta mig själv att filosofera om framtiden varje fredag.

Första steget är att hitta ett förlag.

Min plan är att jag först skickar till två förlag som alltid varit mina drömförlag. Är det dumt att skicka till bara två när det är så långa väntetider? Eller borde man vänta med sina drömförlag till senare i processen då manuset kanske utvecklats ytterligare? Ja, hur det nu än är med de sakerna så är nuvarande plan att börja med mina två drömförlag.

(En möjlig framtid?)

Om jag blir refuserad av de två skickar jag till tre nya förlag i nästa skede. Även dessa förlag har jag i stort sett redan valt ut men här är det lite mer öppet för förändringar.

Blir jag refuserad av fem förlag så tänker jag... inte skicka till fler. Inte direkt i alla fall. Då låter jag istället det manuset mogna och tar fram det efter ett år igen för att se om jag hittar vilka förändringar som måste göras. Är det väldigt korkat att ge upp efter bara fem försök? Rowling blev ju refuserad nio gånger och allt det där. Men jag måste ändå tro att något saknas i ett manus som blir refuserat fem gånger, är det då inte bättre att låta det vila ett tag? Hm, kanske inte.

Under tiden första boken vilar så skriver jag i alla fall så klart på min andra bok. Jag är faktiskt helt beredd på att mitt första manus inte kommer att bli publicerat som min första bok. Manuset är lite för annorlunda. Bättre då att först etablera sig och sedan publicera det här som andra bok. Eller bättre och bättre, jag misstänker bara att det är så det kommer att bli.

Beroende på vad de fem förlagen säger kan jag tänka mig att ändra mig. Är jag till exempel nära publicering och de skickar med lektörsutlåtanden så ligger det nog närmare att bearbeta texten med en gång och skicka till samma eller nya förlag, beroende på om de uttryckligen sagt att de gärna läser det en andra gång efter eventuella ändringar. Blir det däremot standard-nej så kör jag på originalplanen.

Någon annan med en framtidsplan eller skulle ni hellre ta det dag för dag, refusering för refusering?