November äro svart
Känslan är att det går bättre, det känns som att min många månader långa svacka äntligen helt är över. Men det betyder inte mer än att jag bara skrivit om ett kapitel under hela månaden.
Har roat mig med att göra en liten sammanfattning av årets första elva månader.
Första halvåret skrev jag 7 nya kapitel. Ett tempo som på ett år skulle innebära att bokens första utkast var klart till nyår.
Andra halvåret har jag hittills skrivit 1 nytt kapitel... och skrivit om 6 gamla kapitel. Ett tempo som innebär att jag är klar med boken till nästa nyår...
Så i december återstår med andra ord att skriva 7 nya kapitel och skriva om cirka 12 kapitel. Samtidigt som jag jobbar 48timmars veckor på jobbet, ska hinna med julshopping och träning, och mörkret gör att jag inte har någon energi. Piece of cake skulle jag vilja påstå.
2007 måste vara det kortaste året någonsin.
Bokförlag säger inte kanske
Nu är ju inte boken färdig riktigt än. Men jag längtar verkligen till den dag den är det. Samtidigt som jag fasar inför det.
Tänk om jag blir refuserad, vad har jag kvar då liksom? Jag är inte bra nog, kanske aldrig blir bra nog. Inte för att jag någonsin tänker ge upp men det kommer att kännas mycket tyngre att släpa fötterna till jobbet då...
Tänk om jag blir utgiven, här får du allt-du-någonsin-velat-ha liksom? Nä, jag kan inte tänka på det.
Måste bara fokusera på att få boken klar. Fem veckor kvar av året. Hjälp!
Oktober äro grå
Egentligen är det bra att jag kunnat prestera något alls i oktober, för det har varit en tokigt stressig månad. Jag har knappt varit hemma alls... vilket påverkat träningen och kosten negativt. (Vilket också får mig att vilja... inte ha en pojkvän. Min stackars pojkvän, han är så snäll. Men jag är inte kär i honom, om sanningen ska fram. För inte är det kärlek när det känns som att han "tar tid" från viktigare saker...) Men faktiskt har inte boken påverkats av stressen, inte negativt iaf. Har snarare arbetat mer på den när jag haft mindre tid. Kanske behövs lite press, något som skruvar åt. I så fall kommer det att gå väldigt bra från och med nu då min stora sista deadline närmar sig (också känt som "Det sista målet" eller "Mål 5")
Mål 1 eller "Drömmålet" - Boken skulle var klar 070531
Mål 2 eller "Kompromissmålet" - Boken skulle vara klar 070630
Mål 3 eller "Må bra målet" - Boken skulle vara klar 070930
Mål 4 eller "Varför inte målet" - Boken ska vara klar 071130 (Har redan totalt gett upp på detta.)
Mål 5 eller "Det sista målet" - Boken SKA vara klar 071231. Det finns inga alternativ här.
Det känns så overkligt nu. När jag ändå närmar mig, långsamt men sä... långsamt, att jag faktiskt kommer att skicka min bok till ett riktigt förlag. Ett riktigt förlag som sedan kommer att bedöma min bok och meddela mig om det vill ge boken en chans eller inte. Helt tokigt. Men jag längtar!
September också
Vad kan man säga? Jag har skrivit om ett kapitel, och det blev faktiskt bra. Men i den här takten kommer boken att vara klar lagom till min pension. Den här månaden kan jag inte ens påstå att jag ansträngt mig. Det är inte så motiverande när jag ändå fortfarande har kvar alla tankar om att större delen av boken inte duger. Men jag tänker inte ge mig.
Vad är problemet egentligen?
Koncentrationsproblem.
Självförtroendeproblem.
Tron på mina ord blir svagare varje gång jag läser dem.
Vet inte om jag faktiskt börjar inse att kapitlen är dåliga eller om jag bara börjat lessna på bra ord som jag läst ett par gånger för många. (Innerst inne vet jag dock att stycken jag är nöjd med kan jag läsa hur många gånger som helst, så övriga kan inte vara tillräckligt bra.)
Vet inte om jag faktiskt känner att boken inte är tillräckligt bra eller om jag bara är rädd att den inte är det, så mycket hänger på den.
De första fyra kapitlen skrev jag på en skrivarkurs.
Om kapitel 1: "Det här borde vara publicerat redan. Det är helt rätt."
Om kapitel 2: "Jag läste högt för min sambo för det var så bra."
Om kapitel 4: "Det här är i min mening det bästa du skrivit."
Men... vad betyder det, är bara tre personers åsikter. Kapitel 1 har jag skrivit om så det är tredubbelt så bra nu. Kapitel 2 försöker jag förbättra men jag blir bara mindre nöjd. Kapitel 3 har jag helt slängt ut. Och om du kapitel 4 var bäst dittills, vad säger det? Bäst av fyra dåliga kapitel är ingen merit. Det är kapitel 4 jag försöker skriva om nu. Det går inte så bra. :)
Min mamma fick läsa första kapitlet idag, trodde att jag skulle få inspiration eller något. Hon påstod att hon genast ville läsa kapitel 2. Men vad betyder det, mammor ljuger (tillochmed när de inte vet om det).
Egentligen spelar det ingen roll vad andra människor tycker, det enda som betyder något är om JAG är nöjd.
Det finns i min bok just nu en karaktär som jag är helt nöjd med. Och lustigt nog var det den karaktär jag inledesvis hade svårast med. Det gör mig hoppfull.
Kanske blir det bara så där extra bra om man måste jobba då där extra hårt för det. Och då är jag definitivt på rätt väg.
Augusti, härlig semester är det då
AUGUSTI - Det som var
Hela semestern försvann i slöa soliga sommardagar. Min bok var prio 64 och de få gånger jag tog mig så långt ner i priolistan var det bara för att konstatera att jag fortfarande kört fast. Stora delar av boken är inte tillräckligt bra. Jag vill att allt ska vara perfekt, hela min framtid hänger trots allt på den. Ingen press eller så...
SEPTEMBER - Det som kommer
Jag försöker nu skriva om och skriva bättre så jag vet inte vad jag ska sätta för mål. Egentligen vill jag ha som mål att vara nöjd med de kapitel jag redan skrivit innan månaden är slut. Då kanske jag äntligen kan börja arbeta mig framåt igen.
4 veckor ledigt
Men med det sagt så var jag faktiskt positiv och pigg på jobbet, semestern har faktiskt fungerat!
Enda problemet är att jag inte varit så effektiv som jag planerat vad gäller skrivandet...
Inte ens nästan...
OBS: Ovanstående minipost skrevs i måndags (27/8) men publicerades inte pga datorbekymmer.
Sagan fortsätter
Så därför skriver jag. Dagens visdomsord. Kan vara veckans visdomsord till och med.
När jag skriver på min bok så kämpar jag, hela tiden. Och eftersom jag vet hur mycket arbete det ligger bakom orden har jag väldigt svårt att kasta något. Men nu har jag insett att delar av min bok är handlingslösa och allt för vardagstråkiga. Det är dags att intensifiera, det är dags att sålla.
Bäst just nu
Språkkvalitet. Jag skriver meningar som jag aldrig läst förr och det är jag stolt över.
Fall Out Boy - Hum Hallelujah
Sämst just nu
Karaktärer. Jag skulle vilja kunna skriva en karaktär levande, för mig är de iband bara redskap och det tycker jag är synd.
Mitt sockerberoende.
Jag är för övrigt oförskämt energifull och samtidigt lugn. Jag orkar allt, och jag är glad rakt igenom, samtidigt som jag känner att boken hellre får bli bra färdig än snabbt färdig. Sista augusti betyder inte lika mycket för mig längre.
Svårt att skriva en bok
I början av processen är det svårt att komma igång, det tar ett tag innan man känner sina karaktärer och sin story tillräckligt bra.
I mitten av processen är det svårt att hålla motivationen uppe, det blir ofta att man tappar fokus eller energi.
Men på något sätt har jag, för första gången i mitt liv, lyckats ta mig förbi de hindren. Har dock stött på ett nytt, ännu svårare, hinder. Oväntat?
I slutet av processen är det svårt. Bara svårt. Har verkligen det här kapitlet någon poäng och varför är det motiverat att ha den här ordning och är den här karaktären ens värd att nämna och är inte halva boken egentligen värdelös?
Lite problem att ta mig framåt just nu alltså. Det är som att ju djupare jag gräver i det jag skrivit, desto mer missnöjd blir jag. Men sedan finns ett par kapitel som är ruggigt starka, även enligt mig själv. (Fast det gör att övriga kapitel ser ännu svagare ut.)
Urgh. Hur tar man sig förbi tvivlet? Det räcker ju faktiskt inte med att skriva en bok. Det måste vara en tillräckligt bra bok.
Juli come, juli go
Dags för ytterligare en sån där månadsavstämning. Otroligt vad tiden flyger iväg.
JULI
Skrivande
I juli har jag skrivit ett nytt kapitel, som jag blev nöjd med. Och jag har dessutom skrivit ett andra utkast på två kapitel.
Hade först inte tänkt börja omarbetet förrän jag var klar med första arbetet. Men när man känner sig inspirerad är det ingen idé att stå emot.
Kap 1 gick från bra till riktigt bra. (Inte perfekt, men inte allt för långt ifrån. Det kapitlet är det enda i boken som är omarbetat en gång tidigare redan.)
Kap 2 gick från halvdåligt till okej+. (Behövs nog en ytterligare omskrivning där.)
Trots allt så går det framåt. Det är en skön känsla.
Övriga löften
Träningen ligger på en behaglig sommartakt och böcker har jag läst (sju HP böcker). Lite sämre gick det med telefonlöftet jag gav i början av året.
Allt som allt var det dock en trevlig månad. Om än lite kort. (En liten extra trevlig sidnot kan vara pojk vännen som fortfarande inte är pojkvän, men nära.)
Har insett att de här avstämningarna i månadsskiftet inte bara bör blicka tillbaka på det som varit utan även blicka till det som är mycket viktigare, det som komma skall.
AUGUSTI
Skrivande
Jag har semester och bör därför hinna skriva massor! Jag hoppas på tre nya kapitel och omskrivningar av första halvan av boken. Jag vet att det är hysteriskt mycket men wtf, jag är ledig. Dessutom ska man alltid satsa högt. Friskt vågat, hälften vunnet.
Övrigt
Mitt andra lilla löfte är att alltid svara i telefon (se bekännelse nedan)... om det inte är någon av de oönskade killarna. Har redan börjat detta idag och det går bra, är nöjd.
Lata dagar
Trodde att jag var bättre på att ha semester än så här.
Har tekniskt bara haft semester i två dagar (än om jag varit ledig totalt fyra, helgen inräknad). Har redan börjat vända på dygnet, slöa framför dator och tv (jag som faktiskt inte sett tv på hela våren.. har nu t.ex. blivit beroende av mtv:s MADE (!?) och hur kan man inte älska Extreme Home Makeover). Orkar inte aktivera mig alls, knappt lämna lägenheten. Det är som att vara arbetslös all over igen. Hjälper inte att regnet öser ner utanför.
Trodde att jag skulle skriva som en galning så snart jag fick semester.
...dessutom har jag redan tillbaka-till-jobbet-ångest. Det är egentligen den största delen av probelmet. Hela semestern känns som en nedräkning. Insåg liksom inte hur fel jag hamnat förrän jag tog en paus. Problemet är att jag trivs på jobbet, så jag tänker inte på det när jag är där. Men nu har jag fått extra plats i huvudet för alla sådana tankar. Det kan inte längre kallas en tillfällig lösning, det är mitt liv. Hm.
Måste komma ifrån tidspressen och framtidsångesten och njuta av stunden, varje stund.
Det är ändå längre kvar av semestern! Och jag har snart skrivit en bok! Och de säger att imorgon ska det vara bra väder!
Juni blommar mest?
Sommaren är äntligen här och jag har känt av den energikick som brukar drabba mig då. Energin har varit här, hållit mig på bra humör, fått mig produktiv... till och med fått mig att skriva igen, men bara ett kapitel. Det är inte kreativitet som saknas, det är tiden (som vanligt).
Övrigt.
Jag har läst de böcker jag lovade.
Jag har hållit kontakten med de vänner jag lovade.
Jag har ätit/tränat som jag lovade.
Värt att nämna. :)
Men skrivandet, som är mitt huvudsakliga fokus, sackar fortfarande efter.
Å ena sidan har jag 7 kapitel kvar att skriva på två månader för att jag ska nå mitt må-bra-mål. (Må-bra-målet är också känt som mål 3)
Negativt sett har jag alltså missat mål 1 (klar till sista maj) och mål 2 (klar till sista juni).
Å andra sidan har jag skrivit 7 kapitel under första halvåret av 2007. (Kan jämföras med 7 kapitel totalt under hela 2006)
Positivt sett är jag ändå på (god) väg och har all möjlighet att vara en refuserad alt. en (soon-to-be) publicerad författare vid årsskiftet.
Till sist: Tjugo dagar (DAGAR!!!) till sista Harry Potter boken. OMG. Frågan är bara, var köper man den för att få den så tidigt som möjligt...
Några ord om maj
Maj var så stressigt, som jag nämnde tidigare, att jag inte hade tid för något bloggande. Hade inte ens tid för min bok. Så jag skrev NOLL kapitel. Det får man vara nöjd med... öm.
Men å andra sidan kan man istället se det positivt. Maj var första månaden i år då skrivandet inte gått bra. Har alltså haft fyra riktigt bra skrivarmånader i år. Det får man vara nöjd med! ;)
Vad går och går och räcker aldrig till?
Trodde inte att det kunde bli värre än Mars.
Jag hade fel.
Maj är tokigt mycket mer stressig.
Jag jobbar till att börja med 48 timmars veckor. En enda ledig dag i veckan, redan där finns för lite mintid. Speciellt som man har en kompis som flyttade in i ett hus den första och en kompis som gifter sig den sista och en kompis som föder bebis i juni. I vårt tjejgäng är alla tre debutanter och det är så spännande. Och så tidskrävande, men ändå saker man vill ge tid åt. Klart jag vill hjälpa till med planering och förberedelser. Men det innebär att jag har noll lediga dagar i veckan. Och kvällarna går åt till träning och att hålla hushållet i trim och att träffa killen (som jag inte tar med till bröllopet vad jag än lovade innan nyår). Har till och med börjat prioritera bort tv då det bara gör mig stressad att följa serier (illa). Har dumpat tre serier senaste tiden. (Men jag följer fortfarande tre...)
Återstående veckotid: 0 timmar.
Och när, frågar jag då, när ska jag skriva min bok?? Mitt inne slutspurten finns plötsligt inte en minut att tillgå. Tror inte att schemat lättar förrän jag får semester i augusti. Frustrerande. Men allt känns bättre efter man gnällt av sig lite så det är det jag gör nu. ;) Hjälper inte att boken inte samarbetar just nu heller... Men skam den som ger sig! (Se, nu känns det redan lite ljusare!)
April har knopp i håret
Det är första maj idag.
Min första tanke: Hur sjutton kan tiden gå så snabbt? Det var nyår precis nyss, jag är säker.
Min andra tanke: Då är det dags att utvärdera april.
Det enda som verkligen betyder något just nu är Boken. Den som ska ha ett första utkast klart 31/5, hehe. För att nå dit skulle jag skriva tre kapitel per månad. För första gången har jag lyckats med det nu i april! Men ett av kapitlet blev dåligt och ratat så det kan inte räknas. De övriga två är dock favoriter, speciellt ett av dem. Dessutom har jag och den nya strukturen blivit vänner nu så vårt samarbete går också bättre. :)
Generellt känner jag att april har varit en bra månad, jag har haft kontroll men ändå en skön slapp attityd. Precis som jag vill ha det just nu.
The best laid plans...
I år har jag hittills skrivit 5 kapitel som jag är riktigt nöjd med. Enligt planen ska alla kapitel vara skrivna till sista maj. Det innebär att jag måste skriva 9 kapitel till på en och en halv månad. Hm.
Eftersom det inte känns helt rimligt har jag utarbetat en b-plan.
Under andra halvan av april ska jag skriva 2 kapitel till.
Under maj månad ska jag skriva 4 kapitel.
På så vis ligger jag bara 3 kapitel efter då tiden går ut. Då kanske jag måste ta med juni i skrivperioden också och skriva det sista då. (Tänk att skriva det sista! Sista-sista! Sjukt!) Då blir visserligen bearbetninsperioden kortare. Plus att jag i juli ska läsa sju Harry Potter böcker. (Kan inte längta mer!!!) Så egentligen är min bearbetningsperiod bara augusti. Men jag har semester då så jag leker att det går. (Har jag sagt att jag får vara kvar över sommaren på jobbet som annars skulle ta slut till sista maj?) Även om jag insett vartefter jag närmar mig slutet (slutet-slutet!) att det är MYCKET som måste bearbetas.
I vilket fall. Det är min nya plan. Nu är den officiell.
Hur en bok blir till
Jag har alltså arbetat med den i dryga 2.5 år hittills och det har inte alltid varit lätt att hålla fokus. Långt ifrån. Jag trodde att jag visste vad jag ville med boken redan från jag skrev första sidan men sedan dess har formen ändrats till något helt annat. (Kärnan i berättelsen har dock aldrig ändrats.)
De första två åren ändrades strukturen säkert fem gånger. Det hände när jag körde fast och inte kände att min berättelse var tillräckligt motiverad. Då funderade jag över allt och alla i boken och formade om efter resultatet. I takt med strukturändringarna har boken gått från 12 kapitel till 16, till 20, till slutligen 26. Den sista strukturen bestämde jag i september 2006 och den kändes rätt. Det tog ett tag att komma in i den men från 061225 har allt jag skrivit varit rätt och passat. (Än om jag stundvis kan låta som att jag klagar på både kvalitet och kvantitet.) Vid årets början hade jag 11 kapitel och skulle "bara" skriva resterande 15, sen var jag klar. Hann skriva 5 favoritkapitel innan...
... jag nu mycket förvånad (och lite förtvivlad) känner att strukturen tänker ändra sig igen. Och för första gången har jag inte bara utökat och bytt riktning utan faktiskt backat och tagit om. Det vill säga, jag har kastat ut kapitel och karaktärer. Det känns hopplöst. Vill ju inte att det ska gå bakåt. Men samtidigt vet jag att jag inte kan fortsätta framåt om jag plötsligt upptäcker något litet hål i min struktur. Därför har nu det totala kapitelantalet förändrats igen, till 24 den här gången. Kanske beror omstruktureringen lite på att allt från (det magiska datumet) 061226 blivit så rätt att det jag skrev tidigare inte riktigt håller måttet längre.
Problemet är att jag är lite osäker på exakt hur jag vill att den nya strukturen ska se ut. Är också lite besviken på att det bara är 24 kapitel, känns som att boken blir för kort. Och formen passade sig så bra för 26 kapitel. Var så skönt att ha den gamla strukturen spikad i sten. Nu är jag tillbaka i förvirringen. Men det kan finnas fördelar med att den nya strukturen inte är helt bestämd... känns lite jobbigt bara.
Jag var så nära mållinjen. Nu är det som att börja om lite igen. Jag är lite nervös. Men i slutändan tror jag ändå att det är till bokens fördel.
Mars... sol & slask
Ja! Nu!
Skrivandet går fortsatt framåt. Skrev visserligen bara ett kapitel i mars men det var ytterligare ett riktigt bra. Nu i januari, februari och mars har jag skrivit tre av mina absoluta favoritkapitel och jag är riktigt spänd på att se var det leder.
Jag är nästan laddad nu. Det är ändå första april. Allt är möjligt. Mot en mer balanserad tillvaro!
...slutet på historien
Varför förväntas författare ha så hög integritet att pengar inte spelar någon som helst roll för dem? Okej, pengar är mindre viktigt än själva orden. Men pengar är också viktigt. För även författare gillar att kunna leva, och att leva kostar pengar. Men nästan alltid förväntas författare delta i skrivartävlingar utan någon egentlig prissumma, speciellt novelltävlingar. Jag kräver inte ens en stor prissumma, bara något symboliskt. Allra minst borde man kompenseras vad en erkänd författare skulle fått för en publicerad novell. Men nä, vi förväntas bara vara tacksamma för Chansen och blev vi ändå erbjudna pengar skulle vi nog säga nej för Verkets Värde skulle annars förringas... eller något.
Njä, när jag jobbat gillar jag att få ersättning för det.
Med det sagt tycker jag ändå att det är ett jättebra initiativ och jag är klart sugen på att delta. Frågan är då bara vilken jag ska avsluta...
Några ord
Hur mycket jag än försöker, eller hur mycket jag än försöker försöka, så lyckas jag inte riktigt. Av årets hittills tio veckor har jag nått mitt skrivmål på 11 timmar exakt två gånger. Av tio. Resterande veckor har inte ens kommit till hälften.
Okej. Elva skrivtimmar kanske är att ta i när man jobbar mer än heltid. Men åtta timmar per vecka måste man klara för att ta sig någonstans.
Jag vill skriva mer!
Jag vill skriva nu.
Jag måste skriva. Alternativet är att passivt titta på när min livsvlija dör, och det känns inte så lockande.
Att skriva är att hoppas. På framtiden.
Men jag är missnöjd med hur lite jag lyckas skriva.
Förhoppningsvis blir jag mer aktiv nu när dagsljuset kommer tillbaka, brukar vara så.
Nä, nu måste jag skriva. (Än om jag tillfälligt kört fast.)