Att göra

Trodde inte att det kunde bli värre än Mars.
Jag hade fel.
Maj är tokigt mycket mer stressig.

Jag jobbar till att börja med 48 timmars veckor. En enda ledig dag i veckan, redan där finns för lite mintid. Speciellt som man har en kompis som flyttade in i ett hus den första och en kompis som gifter sig den sista och en kompis som föder bebis i juni. I vårt tjejgäng är alla tre debutanter och det är så spännande. Och så tidskrävande, men ändå saker man vill ge tid åt. Klart jag vill hjälpa till med planering och förberedelser. Men det innebär att jag har noll lediga dagar i veckan. Och kvällarna går åt till träning och att hålla hushållet i trim och att träffa killen (som jag inte tar med till bröllopet vad jag än lovade innan nyår). Har till och med börjat prioritera bort tv då det bara gör mig stressad att följa serier (illa). Har dumpat tre serier senaste tiden. (Men jag följer fortfarande tre...)

Återstående veckotid: 0 timmar.

Och när, frågar jag då, när ska jag skriva min bok?? Mitt inne slutspurten finns plötsligt inte en minut att tillgå. Tror inte att schemat lättar förrän jag får semester i augusti. Frustrerande. Men allt känns bättre efter man gnällt av sig lite så det är det jag gör nu. ;) Hjälper inte att boken inte samarbetar just nu heller... Men skam den som ger sig! (Se, nu känns det redan lite ljusare!)