Framtidsfredag IV
Usch så slarvigt av mig, har ju missat flera "framtidsfredag". Så här kommer en försenad framtidsfredag där jag fortsätter spekulera i vad som komma skall... förhoppningsvis. :)
Det här har jag tänkt på hela veckan medan jag jobbat. Medan jag skrivit mail med arbetsbeskrivningar eller utvecklingsförslag och läst dem, läst dem, läst dem innan jag avvaktat ytterligare lite med att trycka på "Skicka". Det är en aning ångestladdat att släppa iväg något man skrivit, med risk för fel eller otydlighet. Förstå då, tänker jag, hur jobbigt det måste vara att släppa iväg ett manus efter slutkorr. Absolut sista möjligheten att hitta några tokigheter och sedan går den till tryck. Även om det är flera engagerade personer som läser boken är jag säker på att någon liten miss gömmer sig i den slutgiltiga produkten. Appóstrof som hamnat tokigt, ett ord som står står två gånger, stavfel kankse. Om jag bara får trycka en bok i en liten upplaga på 3000 exempelar en gång i mitt liv, så vill jag i alla fall att den ska vara perfekt. Är det så mycket begärt?
Jag är övertygad om att jag inte kommer att läsa min tryckta bok förrän det känns mindre viktigt att den är perfekt. Det vill egentligen säga att jag inte kommer att läsa den efter den gått till tryck förrän min andra bok går till tryck, för då är det där ångesten ligger. Då är jag inte längre författaren som skrev den där pinsamma missen, då är jag författaren som skrivit två böcker.
Jag kommer alltså inte att kunna ha högläsning av min bok. Undrar om det också kommer sätta käppar i hjulet för att föreläsa på skrivarkurser och sånt, eftersom jag till slut kanske inte minns vad min bok handlade om. :P
Hur gör J.K. Rowling det?
Det här har jag tänkt på hela veckan medan jag jobbat. Medan jag skrivit mail med arbetsbeskrivningar eller utvecklingsförslag och läst dem, läst dem, läst dem innan jag avvaktat ytterligare lite med att trycka på "Skicka". Det är en aning ångestladdat att släppa iväg något man skrivit, med risk för fel eller otydlighet. Förstå då, tänker jag, hur jobbigt det måste vara att släppa iväg ett manus efter slutkorr. Absolut sista möjligheten att hitta några tokigheter och sedan går den till tryck. Även om det är flera engagerade personer som läser boken är jag säker på att någon liten miss gömmer sig i den slutgiltiga produkten. Appóstrof som hamnat tokigt, ett ord som står står två gånger, stavfel kankse. Om jag bara får trycka en bok i en liten upplaga på 3000 exempelar en gång i mitt liv, så vill jag i alla fall att den ska vara perfekt. Är det så mycket begärt?
Jag är övertygad om att jag inte kommer att läsa min tryckta bok förrän det känns mindre viktigt att den är perfekt. Det vill egentligen säga att jag inte kommer att läsa den efter den gått till tryck förrän min andra bok går till tryck, för då är det där ångesten ligger. Då är jag inte längre författaren som skrev den där pinsamma missen, då är jag författaren som skrivit två böcker. Jag kommer alltså inte att kunna ha högläsning av min bok. Undrar om det också kommer sätta käppar i hjulet för att föreläsa på skrivarkurser och sånt, eftersom jag till slut kanske inte minns vad min bok handlade om. :P
Hur gör J.K. Rowling det?
Kommentarer
Trackback