Framtidsfredag V
Nu ska vi ta ett långt kliv in i framtiden, efter boken är antagen och korrigerad och layoutad. När det är dags för marknadsföring.
Det är först de senaste veckorna som jag över huvud taget har tänkt något på det här med intervjuer och publika framträdanden. Tror det hela startade med att jag läste några debutantbloggar och de hade release-fester. Bara tanken på en sådan sak, en fest i min ära med nära och kära, får mig högst obekväm. Lägg sedan till teve eller radio eller att prata framför stora folksamlingar, jag kommer antagligen att dö av skräck. Kan man möjligtvis anställa en frontfigur som sköter allt det där? :) Förstår inte hur jag kan ha drömt om att bli författare sedan jag var sex år gammal utan att någonsin ha reflekterat över att jag faktiskt har kamerafobi, scenskräck, allmän uppmärksamhetsnoja. Galet.
Antar att det är något mer kända författare får vänja sig vid. Eller så är det bara mer uppmärksamhetstörstande individer som blir kända författare. Antagligen lär det väl inte bli ett så stort problem för en liten debuterande författare. Ett par intervjuer i någon lokaltidning, kanske ett framträdande på ett bibliotek eller en högskola. Men inte pratar anonyma debutanter i teve eller har boksigneringar? Nä, jag ska nog klara mig. Förhoppningsvis.
Skulle jag ha turen/oturen att skriva en mycket omtalad debutbok så får jag väl bli den där mystiska författaren som knappt visar mig vid publika händelser. Tror att jag har en liten fördel av att inte bo i Stockholm också, då förväntar sig ingen att jag ska gå på röda mattor eller andra tokigheter. Vet dock inte om den mystiska författaren säljer just något för tillfället, nu är det istället bloggar och twitter och att hänga ut hela sitt privatliv som är innegrejen.
Jaja, när jag blir *känd* får jag vara undantaget som bekräftar regeln.
