Kapitel 22
Bara tre kapitel kvar nu! :D
Kapitel: 22
Skrivarvecka: 43
Dags att göra sig redo för party!
Kapitel: 22
Skrivarvecka: 43
Dags att göra sig redo för party!
Framtidsfredag VI
Med tanke på det jag mina funderingar igår kanske det inte är helt oväntat att jag sedan hoppade vidare till följebrevet. Och inte i bara i tankarna... nä, jag har skrivit ett första utkast. Redan innan boken är klar. :P
Jag tror att följebrevet är riktigt viktigt, det är inget man ska slarva på. Men vad skriver man?
Det jag försöker få fram är:
- Att jag är stolt
Kanske låter konstigt men jag vill inte vara någon som frågar om de vill ge ut mig, jag vill vara någon som presenterar något jag står för som de kan välja att ge ut eller inte.
- Rätt känsla för boken
Läsaren måste ha rätt förutsättningar. De ska inte förvänta sig en deckare som de kommer att sluka, utan istället en bok som kanske är svår att greppa, men sitter kvar lite längre? Har visat sig väldigt svårt att framställa det i ett brev utan att låta dryg.
- Sammanfattning av handlingen
Den här delen är ytterst kort och ytlig. Det är tre meningar, en slags baksidetext. Jag hoppas att det inte drar ner intresset. Men jag vill väl inte berätta vad som ska hända.
- Vem jag är
Den här delen har jag störst problem med. Vad intresserar det dem att veta att jag gillar att dansa? Eller att jag har skrivit sedan jag var sex år gammal, en sådan historia har väl alla som skriver? Vill också på något sätt nämna min framtid, vad jag tänker mig att skriva, så de vet vad de satsar på... men det låter tillgjort.
- Om förlaget
Ja, jag har specifikt skrivit varför jag valt förlaget. Tänker mig att de kanske uppskattar att det är riktat till dem, att jag tänkt till och inte bara skickat ut till hundra olika förlag?
Det viktigaste tror jag egentligen är att man har ett personligt brev, inte som alla andra. Men hur vet man när man lyckats med det?
Jag tror att följebrevet är riktigt viktigt, det är inget man ska slarva på. Men vad skriver man?
Det jag försöker få fram är:
- Att jag är stolt
Kanske låter konstigt men jag vill inte vara någon som frågar om de vill ge ut mig, jag vill vara någon som presenterar något jag står för som de kan välja att ge ut eller inte.
- Rätt känsla för boken
Läsaren måste ha rätt förutsättningar. De ska inte förvänta sig en deckare som de kommer att sluka, utan istället en bok som kanske är svår att greppa, men sitter kvar lite längre? Har visat sig väldigt svårt att framställa det i ett brev utan att låta dryg.
- Sammanfattning av handlingen
Den här delen är ytterst kort och ytlig. Det är tre meningar, en slags baksidetext. Jag hoppas att det inte drar ner intresset. Men jag vill väl inte berätta vad som ska hända.
- Vem jag är
Den här delen har jag störst problem med. Vad intresserar det dem att veta att jag gillar att dansa? Eller att jag har skrivit sedan jag var sex år gammal, en sådan historia har väl alla som skriver? Vill också på något sätt nämna min framtid, vad jag tänker mig att skriva, så de vet vad de satsar på... men det låter tillgjort.
- Om förlaget
Ja, jag har specifikt skrivit varför jag valt förlaget. Tänker mig att de kanske uppskattar att det är riktat till dem, att jag tänkt till och inte bara skickat ut till hundra olika förlag?
Det viktigaste tror jag egentligen är att man har ett personligt brev, inte som alla andra. Men hur vet man när man lyckats med det?
Antingen eller
Jag kan inte bestämma mig.
Antingen har jag skrivit en fenomenal bok som kommer att antas av första förlaget och belönas med Augustpriset.
Eller så har jag skrivit en konstig bok som inget förlag känner för att satsa på.
Oavsett har jag i alla fall nu, till skillnad från tidigare, en stark vilja att skriva en avslutad bok. Sedan får augustpriset eller refuseringarna komma som de vill.
Lustigt bara hur det varierar så i huvudet. Ena dagen planerar jag tacktal, andra dagen planerar jag hur jag ska göra nästa bok för att ta mig hela vägen till utgivning. Schizo.
Antingen har jag skrivit en fenomenal bok som kommer att antas av första förlaget och belönas med Augustpriset.
Eller så har jag skrivit en konstig bok som inget förlag känner för att satsa på.
Oavsett har jag i alla fall nu, till skillnad från tidigare, en stark vilja att skriva en avslutad bok. Sedan får augustpriset eller refuseringarna komma som de vill.
Lustigt bara hur det varierar så i huvudet. Ena dagen planerar jag tacktal, andra dagen planerar jag hur jag ska göra nästa bok för att ta mig hela vägen till utgivning. Schizo.
Konsekvenser
Efter ytterligare ett långt skrivpass igår kväll mådde jag nästan illa när jag gick och la mig eftersom min lägenhet är så äcklig. Jag har inte städat, diskat, tvättat eller fixat något på riktigt länge nu. Det blir lätt att jag lägger det åt sidan när skrivandet går bra. Men konsekvensen är det blir rätt vidrigt här hemma.
En helt annat konsekvens jag märkt i mitt liv... Jag sitter ner vid en dator på jobbet. Jag sitter vid ett bord och äter lunch. Jag sitter på cykeln på väg till och från jobbet. Jag sitter på kvällen när jag skriver. Den enda gången jag använder mina fötter numera tycks vara när jag tränar, det är ju helt galet! Håller mina stå och gåmuskler på att förtvina??
Det senare problemet har jag ingen snabb lösning på för tillfället. Det första problemet tänker jag lösa genom att ägna hela kvällen åt hushållsarbete. Kanske kan det tillochmed hjälpa mitt skrivande. Avstånd gör kärleken starkare och så där?
En helt annat konsekvens jag märkt i mitt liv... Jag sitter ner vid en dator på jobbet. Jag sitter vid ett bord och äter lunch. Jag sitter på cykeln på väg till och från jobbet. Jag sitter på kvällen när jag skriver. Den enda gången jag använder mina fötter numera tycks vara när jag tränar, det är ju helt galet! Håller mina stå och gåmuskler på att förtvina??
Det senare problemet har jag ingen snabb lösning på för tillfället. Det första problemet tänker jag lösa genom att ägna hela kvällen åt hushållsarbete. Kanske kan det tillochmed hjälpa mitt skrivande. Avstånd gör kärleken starkare och så där?
Något bra
Det regnade här idag, och mörkt var det också tack vare vintertiden, och alla löv ligger på marken och blir bruna. Ändå var det himla mysigt när jag promenderade hem från jobbet.
De senaste tre månaderna har jag skrivit lika mycket som jag gjorde på årets första sex månader. Och då är det en hel vecka kvar av oktober ännu.
Det innebär också att jag i år har skrivit dubbelt så mycket på boken som något år tidigare. Bara fyra kapitel kvar nu, jag satsar stenhårt på att skriva dem på två veckor.
De senaste tre månaderna har jag skrivit lika mycket som jag gjorde på årets första sex månader. Och då är det en hel vecka kvar av oktober ännu.
Det innebär också att jag i år har skrivit dubbelt så mycket på boken som något år tidigare. Bara fyra kapitel kvar nu, jag satsar stenhårt på att skriva dem på två veckor.
Kapitel 24
Har slitit hela dagen och nu är det klart, ytterligare ett kapitel!
Kapitel: 24
Skrivarvecka: 42
Så ja, den uppmärksamme ser att jag hoppat över några kapitel. Jag kände att jag behövde skriva dem i en viss ordning så här i slutet, så då ska jag göra det. Ingen idé att gå emot när flytet äntligen har infunnit sig.
Nu är jag så trött att ögonen går i kors, men det är en bra trötthet.
Godnatt!
Kapitel: 24
Skrivarvecka: 42
Så ja, den uppmärksamme ser att jag hoppat över några kapitel. Jag kände att jag behövde skriva dem i en viss ordning så här i slutet, så då ska jag göra det. Ingen idé att gå emot när flytet äntligen har infunnit sig.
Nu är jag så trött att ögonen går i kors, men det är en bra trötthet.
Godnatt!
Kapitel 20
Igår var det dags att bocka av ett kapitel igen. Det går så himla snabbt nu! Dels har jag bra motivation fortfarande, och sedan är det också väldigt tillfredsställande att avsluta något man arbetat på i snart fem år!
Det avslutade kapitlet firade jag med en bowlingturnering... den gick däremot inte så bra. Men lika glad för det är jag. :D
Skrivarvecka: 42
Kapitel: 20
Och tack vare vintertiden är klockan nu bara 10:45 och jag har en lång skrivardag framför mig igen!
Det avslutade kapitlet firade jag med en bowlingturnering... den gick däremot inte så bra. Men lika glad för det är jag. :D
Skrivarvecka: 42
Kapitel: 20
Och tack vare vintertiden är klockan nu bara 10:45 och jag har en lång skrivardag framför mig igen!
Butter?
Vet inte vilken dvärg som passar idag.
Sov den extra halvtimmen, stressade till jobbet och missade frukosten. Hela dagen är fortfarande avig. Och nu känner jag ingen energi för att skriva. Var är min trogna motivation!
Jaja, ska göra ett ryck nu.
Sov den extra halvtimmen, stressade till jobbet och missade frukosten. Hela dagen är fortfarande avig. Och nu känner jag ingen energi för att skriva. Var är min trogna motivation!
Jaja, ska göra ett ryck nu.
Trötter igen (tillfälligt!)
Ikväll har jag fixat en sak åt en vän.
Och nu ska jag börja baka fika till jobbet imorgon och diska (inte diska för att jag har bakat, utan diska för att ens kunna baka - så illa ställt är det).
Hur jobbigt känns inte det? Jag vill sova. Hann inte äta lunch på jobbet idag så jag har ingen energi alls. Och ingen tid för skrivande.
Tur att jag fortfarande känner motivationen kroppen, så imorgon blir det åka av igen!
Och nu ska jag börja baka fika till jobbet imorgon och diska (inte diska för att jag har bakat, utan diska för att ens kunna baka - så illa ställt är det).
Hur jobbigt känns inte det? Jag vill sova. Hann inte äta lunch på jobbet idag så jag har ingen energi alls. Och ingen tid för skrivande.
Tur att jag fortfarande känner motivationen kroppen, så imorgon blir det åka av igen!
Kapitel 19
Som en ledtråd på frågan om motivationen från i helgen hållit i sig så kan jag avslöja att jag skrivit ett till kapitel. Det är ett fett ja på den alltså. ;) Jag är så nära att jag kan "känna smaken", som man säger.
Kaptiel: 19
Skrivvecka: 42
Den där morgonhalvtimmen gick halvbra. Det vill säga, jag sov en extra kvart istället för en extra halvtimme, vilket ledde till att det blev lite stressigt (dåligt) men att jag hann äta frukost (bra!). Och slutresultatet var alltså ändå grymt bra, ytterligare ett färdigställt kapitel!
Kaptiel: 19
Skrivvecka: 42
Den där morgonhalvtimmen gick halvbra. Det vill säga, jag sov en extra kvart istället för en extra halvtimme, vilket ledde till att det blev lite stressigt (dåligt) men att jag hann äta frukost (bra!). Och slutresultatet var alltså ändå grymt bra, ytterligare ett färdigställt kapitel!
Kapitel 18
Snacka om att min energisatsning igår gav resultat! Är fantastiskt nöjd med kapitel 18 som nu är färdigt.
Skrivarvecka: 41
Kapitel: 18
Jag känner dessutom att jag verkligen vill hålla kvar den här beslutsamheten. Jag känner mig verkligen motiverad. Så det ska bli intressant att se om jag lyckas offra den extra sovhalvtimmen imorgonbitti! ;)
Skrivarvecka: 41
Kapitel: 18
Jag känner dessutom att jag verkligen vill hålla kvar den här beslutsamheten. Jag känner mig verkligen motiverad. Så det ska bli intressant att se om jag lyckas offra den extra sovhalvtimmen imorgonbitti! ;)
Trött tröttare zzz
Vilket mörker, vilken trötthet, vilken energilöshet.
Jag har hamnat i en ond cirkel. Det började för någon vecka sedan när mörkret kom. Jag var så trött på morgonen att jag tänkte att jag kunde sova en halvtimme till. Vilket ledde till att stressade till jobbet och missade att äta frukost. Vilket ledde till att jag tappade all energi under dagen. Vilket ledde till att jag var så trött på kvällen att jag inte orkade skriva alls. Vilket ledde till att jag var så trött på morognen att jag tänkte att jag kunde sova en halvtimme till. Och så vidare. Varje dag.
Sedan går jag omkring och säger: "Jag är så trött, jag förstår inte varför, jag vet inte vad jag ska göra åt det."
Men det är ju en lögn. Jag vet precis vad problemet är. Den missade frukosten. För även om det är skönt att sova en extra halvtimme så blir man piggare av att gå upp i rätt tid och göra dagen rätt. Det är så jag ska få inspiration att skriva igen! Så jag ska börja med det omedelbart bums! (Att det sedan är lördag idag och jag fick sova ut till 10 och ändå hann äta en lång och god frukost, det är ju inte poängen. :P )
Frukost, dagens viktigaste måltid!
Jag har hamnat i en ond cirkel. Det började för någon vecka sedan när mörkret kom. Jag var så trött på morgonen att jag tänkte att jag kunde sova en halvtimme till. Vilket ledde till att stressade till jobbet och missade att äta frukost. Vilket ledde till att jag tappade all energi under dagen. Vilket ledde till att jag var så trött på kvällen att jag inte orkade skriva alls. Vilket ledde till att jag var så trött på morognen att jag tänkte att jag kunde sova en halvtimme till. Och så vidare. Varje dag.
Sedan går jag omkring och säger: "Jag är så trött, jag förstår inte varför, jag vet inte vad jag ska göra åt det."
Men det är ju en lögn. Jag vet precis vad problemet är. Den missade frukosten. För även om det är skönt att sova en extra halvtimme så blir man piggare av att gå upp i rätt tid och göra dagen rätt. Det är så jag ska få inspiration att skriva igen! Så jag ska börja med det omedelbart bums! (Att det sedan är lördag idag och jag fick sova ut till 10 och ändå hann äta en lång och god frukost, det är ju inte poängen. :P )
Frukost, dagens viktigaste måltid!
Nu får det vara nog!
Har haft svårt att komma igång igen den här veckan, trots tappra försök, trots att jag haft tiden. IGEN har jag fått en stark lust att gå igenom alla kapitel från början, det känns inte tillräckligt bra och jag vet att det kan bli bättre om jag går igenom det igen. Men nej! Jag ska motstå den lusten den här gången. Jag ska skriva klart boken helt innan jag går igenom den igen! Så jag bestämde mig för att skriva idag och det gick! Ett halvt kapitel. :)
Framtidsfredag V
Nu ska vi ta ett långt kliv in i framtiden, efter boken är antagen och korrigerad och layoutad. När det är dags för marknadsföring.
Det är först de senaste veckorna som jag över huvud taget har tänkt något på det här med intervjuer och publika framträdanden. Tror det hela startade med att jag läste några debutantbloggar och de hade release-fester. Bara tanken på en sådan sak, en fest i min ära med nära och kära, får mig högst obekväm. Lägg sedan till teve eller radio eller att prata framför stora folksamlingar, jag kommer antagligen att dö av skräck. Kan man möjligtvis anställa en frontfigur som sköter allt det där? :) Förstår inte hur jag kan ha drömt om att bli författare sedan jag var sex år gammal utan att någonsin ha reflekterat över att jag faktiskt har kamerafobi, scenskräck, allmän uppmärksamhetsnoja. Galet.
Antar att det är något mer kända författare får vänja sig vid. Eller så är det bara mer uppmärksamhetstörstande individer som blir kända författare. Antagligen lär det väl inte bli ett så stort problem för en liten debuterande författare. Ett par intervjuer i någon lokaltidning, kanske ett framträdande på ett bibliotek eller en högskola. Men inte pratar anonyma debutanter i teve eller har boksigneringar? Nä, jag ska nog klara mig. Förhoppningsvis.
Skulle jag ha turen/oturen att skriva en mycket omtalad debutbok så får jag väl bli den där mystiska författaren som knappt visar mig vid publika händelser. Tror att jag har en liten fördel av att inte bo i Stockholm också, då förväntar sig ingen att jag ska gå på röda mattor eller andra tokigheter. Vet dock inte om den mystiska författaren säljer just något för tillfället, nu är det istället bloggar och twitter och att hänga ut hela sitt privatliv som är innegrejen.
Jaja, när jag blir *känd* får jag vara undantaget som bekräftar regeln.
Myrsteg
Med små försiktiga steg har jag börjat skriva igen. Efter den senaste inspirationsbrist/skrivkramp/självförtroendesvackan jag haft på tre veckor! Det börjar nästan alltid med att jag inte har tid att skriva en kort period, och då blir det lätt att forsätta inte skriva, och då börjar jag istället tänka på allt som kanske inte är tillräckligt bra.
Jaja. Det tycks som att det inte kan gå framåt utan att gå bakåt emellanåt.
Fortfarande går det väldigt långsamt, det där stora emotionella scenen vill inte komma. Jag tänker att det antagligen beror på att min karaktär inte är redo, det är något som är fel tidigare i texten. Men kanske tänker jag för mycket.
Frågan nu är om jag ska gräva vidare i varför karaktären inte vill ösa ur sig känslorna eller om jag hellre ska hoppa på ett annat kapitel och låta henne mogna ifred.
Men, det blir en problem för imorgon!
Jaja. Det tycks som att det inte kan gå framåt utan att gå bakåt emellanåt.
Fortfarande går det väldigt långsamt, det där stora emotionella scenen vill inte komma. Jag tänker att det antagligen beror på att min karaktär inte är redo, det är något som är fel tidigare i texten. Men kanske tänker jag för mycket.
Frågan nu är om jag ska gräva vidare i varför karaktären inte vill ösa ur sig känslorna eller om jag hellre ska hoppa på ett annat kapitel och låta henne mogna ifred.
Men, det blir en problem för imorgon!
Skämmas!
Ibland kan man inte annat än skämmas! Inte nog med att boken står still eftersom min inspiration tagit paus igen (för vilken gång i räkningen?) utan dessutom kan jag inte ens komma ihåg att uppdatera med ett endaste litet inlägg på bloggen någon gång.
