Och så min skrivprocess
Blev inspirerad av en intressant debatt hos bloggaren Frida angående skrivprocessen. Därför blir det ett sånt inlägg nu.
Jag har bara skrivit en bok (okej, en trekvarts bok) så jag vet inte om jag hittat min process ännu. Den här boken började med en idé. (En känsla, var det snarast den här gången. Även om handling/karaktärer var löst kopplade också.) Jag skrev en grov översikt av boken, ungefär en mening per kapitel, och började sedan skriva. Oftast när jag skriver blir det direkt i datorn, andra gånger sitter jag ute med ett skrivblock och renskriver sedan i datorn. Allt eftersom nya karaktärer tillkommit har jag skrivit en sida om dem i ett speciellt dokument för att hålla rätt på alla små och stora detaljer.
Under tiden jag skrivit har ordningen ändrats minst åtta gånger. De första fem var det stora ingrepp, jag hade börjat skriva och insåg att något annat än det min struktur fokuserade på var det intressanta. De senaste tre gångerna har det varit finjusteringar för att få helheten att ge det intryck jag vill.
Har hela tiden skrivit där jag känt mest lust eller motivation så det har blivit väldigt hoppigt. Ett kapitel i början, ett kapitel i slutet, ett till i början, då förändrades något och slutkapitlet passade inte lika bra längre osv. Jag gillar resultatet men det har blivit en väldigt lång skrivprocess. Nästa bok ska jag prova att skriva ett grovt utkast från början till slut innan jag börjar redigera.
Ja, sedan har jag en person som läser allt jag skriver. Hon blir nog den enda som får läsa innan jag skickar till ett förlag, när nu det blir.
Inget speciellt märkvärdigt alltså. Det som fascinerar mig är de som sätter sig ner och börjar skriva utan att veta var det ska bära av, hur vet man då att man har något värt att säga? Men även de som planerar allt så detaljerat att själva tangentknappningen nästan blir en renskrivning, hur lyckas man behålla precis samma vision genom ett så långt projekt?
En sak jag verkligen gillade med författarbesök på skrivarkursen som jag läste när jag började den här boken var att alla hade en egen metod, det fanns inget rätt och fel. (Men det finns säkert bättre och sämre.)
Jag har bara skrivit en bok (okej, en trekvarts bok) så jag vet inte om jag hittat min process ännu. Den här boken började med en idé. (En känsla, var det snarast den här gången. Även om handling/karaktärer var löst kopplade också.) Jag skrev en grov översikt av boken, ungefär en mening per kapitel, och började sedan skriva. Oftast när jag skriver blir det direkt i datorn, andra gånger sitter jag ute med ett skrivblock och renskriver sedan i datorn. Allt eftersom nya karaktärer tillkommit har jag skrivit en sida om dem i ett speciellt dokument för att hålla rätt på alla små och stora detaljer.
Under tiden jag skrivit har ordningen ändrats minst åtta gånger. De första fem var det stora ingrepp, jag hade börjat skriva och insåg att något annat än det min struktur fokuserade på var det intressanta. De senaste tre gångerna har det varit finjusteringar för att få helheten att ge det intryck jag vill.
Har hela tiden skrivit där jag känt mest lust eller motivation så det har blivit väldigt hoppigt. Ett kapitel i början, ett kapitel i slutet, ett till i början, då förändrades något och slutkapitlet passade inte lika bra längre osv. Jag gillar resultatet men det har blivit en väldigt lång skrivprocess. Nästa bok ska jag prova att skriva ett grovt utkast från början till slut innan jag börjar redigera.
Ja, sedan har jag en person som läser allt jag skriver. Hon blir nog den enda som får läsa innan jag skickar till ett förlag, när nu det blir.
Inget speciellt märkvärdigt alltså. Det som fascinerar mig är de som sätter sig ner och börjar skriva utan att veta var det ska bära av, hur vet man då att man har något värt att säga? Men även de som planerar allt så detaljerat att själva tangentknappningen nästan blir en renskrivning, hur lyckas man behålla precis samma vision genom ett så långt projekt?
En sak jag verkligen gillade med författarbesök på skrivarkursen som jag läste när jag började den här boken var att alla hade en egen metod, det fanns inget rätt och fel. (Men det finns säkert bättre och sämre.)
Kommentarer
Trackback