Att göra

Ett ämne jag är väldigt bekant med just nu: Redigering

OM ett av mina fem förlag (se förra fredagen) skulle anta mig så väntar redigering tillsammans med en redaktör innan manuset är färdigt för utgivning. Ett omfattande och tidskrävande arbete, vad jag förstår.

Jag tycker att det är avskräckande att en redaktör ska tycka till. Varför redigerar jag så hängivet nu om jag ändå sedan måste få höra att allt ska skrivas om igen. Jag har redan skrivit på det här i flera år, jag har valt varje ord med omsorg. Jag är inte emot mer redigering pga arbetet som krävs, utan eftersom jag inte tänker skicka in det förrän jag är nöjd med det… och då är jag ju nöjd. Får jag tillbaka ett manus med rödmarkeringar på varje sida så blir det ett problem. Svaga partier finns säkert. Men inte i varje stycke, inte på varje sida, inte ens i varje kapitel.

Sedan vet jag av erfarenhet att kommentarer på manuset kan öppna ens ögon för problem man aldrig sett tidigare. Det är bra att någon kunnig läser berättelsen och hjälper till att hissa den till nya höjder. Men om jag får för många kommentarer tycker jag att det borde betyda att manuset inte är speciellt bra. Tänk om redaktören dissar en karaktär jag gillar, eller formuleringar jag är stolt över, eller min titel! Samtidigt som det är ett väldigt angenämt problem, eftersom det innebär utgivning.

Väntar med spänning på dagen då jag får veta hur det känns på riktigt.