Tvivel
Och försöker jag tillräckligt länge blir det flera fina ord som hör ihop, och har ett fint flyt. Men har de någon poäng? Har de någon handling?
Har något av allt jag skrivit tidigare det minsta värde?
Kan någon tysta min hjärna lite? Hur ska man kunna skriva med allt det där tvivlet?
När jag försöker sammanställa exakt vilka problem jag tycker att jag har så kommer jag inte fram till något alls. Har bara en störande känsla, hela tiden, som gör att det tar emot att skriva. Från sommaren 2007 till sommaren 2008 (under mitt hemska, pinsamma, årslånga skrivuppehåll) försökte jag vänta ut känslan. Nu i höst har jag istället bestämt mig för att skriva oavsett hur det känns. Och jag blir ju nöjd, när det blir fina ord i fina texter. Men allt tvivel finns ändå kvar och gör att det är svårare att fatta pennan.
Så här kändes det aldrig på de tre tävlingsbidragen jag skrev i somras.
Beror det på att det här projektet betyder mycket mer för mig, eller på att jag valt ett för svårt projekt, eller kanske att jag arbetat för länge med samma sak, eller att jag är så nära slutet av något stort. Eller har tvivlet rätt och det är inte tillräckligt bra.
Yes. Fun.
Visst är det hemskt när tvivlen suger tag i en? Jag befinner mig i samma situation just nu. Blev klar med min roman (vågar jag skriva det ordet... eller ska jag nöja mig med "berättelse" eller "manus") i slutet av sommaren och skickade in den till tre förlag. Såg oerhört mycket fram emot att få sätta tänderna i nästa historia. Särskilt med tanke på att jag ägnat de senaste nio månaderna åt att redigera. Nu, nu skulle jag ändligen få SKRIVA igen.
Men, vad hände? Ingenting. På två månader har jag fått ihop fyrtio sidor, som dessutom känns som skräp.
Vad sjutton tar man sig till i dessa lägen?
/ Malin
Ps. Förlåt. Egentligen ville jag skriva några uppmuntrande rader, men istället blev det bara självömkan. Sorry! Jag hoppas dock att det släpper för dig (och mig) snart. Det gäller väl att hugga i, trots allt. Ds.
Hihi, att veta att man inte är ensam kan vara nog så trevligt som uppmuntran! Jag hoppas också att det släpper för oss bägge snart, och lycka till med din roman (aka berättelse aka manus ;) )!