Första veckan
Då har det gått en vecka sedan jag startade den här bloggen med målet att bli mer produktiv. Redan från början rådde tveksamhet om bloggen skulle hjälpa eller stjälpa min kamp. Så frågan jag ställer mig nu är: har det varit en produktiv vecka?
Jag känner mig i stort ganska nöjd, jag har i allmänhet var lite mer produktiv än tidigare. Den lista med sysslor jag skrev i början av veckan som jag hoppades få gjord inom 3.5 dagar har jag lyckats klara av på 7 dagar. Så det kan ju tyckas vara dåligt. Men jag föredrar att tänka att det gått halvbra. Innan nyår, innan mitt löfte, kunde jag lika gärna ha fått bara en sak på listan gjord under hela veckan. (Åtminstone får den tron mig att känna mig mer effektiv.) Jag har bland annat gjort bort ett projekt som jag dragit ut på i tre veckor, det var otroligt skönt. Men mitt mål var inte att bli halveffektiv och lat. Det krävs mer ansträngning, mycket mer!
Allmän produktivitetsnivå: 50%
Mitt största problem är som alltid mina nattvanor. Jag kommer aldrig i säng på kvällen och jag kommer definitivt aldrig upp på morgonen. Det var en av de största fiender jag skulle bekämpa (och besegra var tanken) nu när jag börjat mitt nya liv. Jag tänker inte satsa på att bara sova 6h / natt eller att likt något galet geni sova max en timme åt gången. En rejäl natt 00-8 eller 01-9 är allt jag begär. Lätt som en plätt? Glöm det. Enda morgonen jag tog mig upp var den dag jag hade tvättid och slet sängkläderna underifrån min trötta kropp. Jag trodde att den morgonen skulle resultera i att jag vände tillbaka mitt dygn något men istället blev jag oproportionerligt pigg och kunde inte somna förrän efter 4 någon gång den natten. Det resulterade så klart i att jag inte kunde ta mig upp alls morgonen därpå. Så egentligen hade min tidiga morgon ingen effekt.
Sovstatistik: 10% (För den där enda morgonen då jag tog mig upp… som sedan resulterade i en sen natt och därefter en sen morgon.)
Förutom sömnproblemen konstaterade jag i veckan förvånat ett helt nytt problem. Räknas det som produktivt att sitta i tio minuter och bara stirra förälskat på sin nya blogg utan att göra något? När jag till slut lyckas stänga ned dyker mitt Jensen-skrivbordsunderlägg upp och jag kan inte slita mig från hans intensiva blick på ytterligare en stund. Då jag äntligen lyckas föra muspekaren mot Start-menyn hamnar den på Röj istället för Stäng av. Då jag gett upp på minröjningen (fick just 173 sekunder, men vad hjälper det då rekordet är 170 sekunder?) fastnar jag framför vackre herr Ackles igen. Nu kanske något har hänt på min blogg, tänker jag sedan flyktigt och öppnar Explorer. En ond cirkel. Jag har blivit besatt av bloggar. Min egen såväl som andras. Jag hänger vid datorn nonstop. När jag reser mig har benen så när somnat och ett knä viker sig illvilligt när jag försöker gå. Är det inte lite väl tidigt i min bloggkarriär för sådana krämpor? Kanske är det nyhetens behag. Snart ska en vettig balans infinna sig och jag ska få alla saker på min "att göra"-lista gjorda. Ska bara invänta balansen, sedan ska jag bli grymt produktiv. Skam den som ger sig.
(Eftersom detta bara är ett tillfälligt problem som jag snabbt ska överkomma gör jag inga procent-avdrag.)
Hur har det då slutligen gått med mina mål? Jag har inget jobb, ingen lägenhet, ingen pojkvän och jag har inte skrivit något på min tänkta bok. Nä, jag måste anstränga mig ännu mer helt enkelt. Men det är inte så enkelt. Igår på festen till exempel, är jag kräsen om jag då inte vill ha en tre år yngre kille eller en gammal lågstadieklasskompis som precis kommit på att han är intresserad av mig? 22års-killen var kort och såg otroligt barnslig ut. Den gamla klasskompisen har gjort vissa beslut som jag inte helt håller med om, att kyssa honom skulle dessutom ha känts som att kyssa sin bror… eller sin kusin i alla fall. Nä, bättre lycka nästa gång!
Målen: 0% (Illa illa illa.)
Mitt hopp är så klart att få alla procentnivåer i toppen. Hundra procent i alla kategorier. Men tills den dagen kommer fortsätter jag att kämpa och rapportera om framgången här på bloggen.
Jag känner mig i stort ganska nöjd, jag har i allmänhet var lite mer produktiv än tidigare. Den lista med sysslor jag skrev i början av veckan som jag hoppades få gjord inom 3.5 dagar har jag lyckats klara av på 7 dagar. Så det kan ju tyckas vara dåligt. Men jag föredrar att tänka att det gått halvbra. Innan nyår, innan mitt löfte, kunde jag lika gärna ha fått bara en sak på listan gjord under hela veckan. (Åtminstone får den tron mig att känna mig mer effektiv.) Jag har bland annat gjort bort ett projekt som jag dragit ut på i tre veckor, det var otroligt skönt. Men mitt mål var inte att bli halveffektiv och lat. Det krävs mer ansträngning, mycket mer!
Allmän produktivitetsnivå: 50%
Mitt största problem är som alltid mina nattvanor. Jag kommer aldrig i säng på kvällen och jag kommer definitivt aldrig upp på morgonen. Det var en av de största fiender jag skulle bekämpa (och besegra var tanken) nu när jag börjat mitt nya liv. Jag tänker inte satsa på att bara sova 6h / natt eller att likt något galet geni sova max en timme åt gången. En rejäl natt 00-8 eller 01-9 är allt jag begär. Lätt som en plätt? Glöm det. Enda morgonen jag tog mig upp var den dag jag hade tvättid och slet sängkläderna underifrån min trötta kropp. Jag trodde att den morgonen skulle resultera i att jag vände tillbaka mitt dygn något men istället blev jag oproportionerligt pigg och kunde inte somna förrän efter 4 någon gång den natten. Det resulterade så klart i att jag inte kunde ta mig upp alls morgonen därpå. Så egentligen hade min tidiga morgon ingen effekt.
Sovstatistik: 10% (För den där enda morgonen då jag tog mig upp… som sedan resulterade i en sen natt och därefter en sen morgon.)
Förutom sömnproblemen konstaterade jag i veckan förvånat ett helt nytt problem. Räknas det som produktivt att sitta i tio minuter och bara stirra förälskat på sin nya blogg utan att göra något? När jag till slut lyckas stänga ned dyker mitt Jensen-skrivbordsunderlägg upp och jag kan inte slita mig från hans intensiva blick på ytterligare en stund. Då jag äntligen lyckas föra muspekaren mot Start-menyn hamnar den på Röj istället för Stäng av. Då jag gett upp på minröjningen (fick just 173 sekunder, men vad hjälper det då rekordet är 170 sekunder?) fastnar jag framför vackre herr Ackles igen. Nu kanske något har hänt på min blogg, tänker jag sedan flyktigt och öppnar Explorer. En ond cirkel. Jag har blivit besatt av bloggar. Min egen såväl som andras. Jag hänger vid datorn nonstop. När jag reser mig har benen så när somnat och ett knä viker sig illvilligt när jag försöker gå. Är det inte lite väl tidigt i min bloggkarriär för sådana krämpor? Kanske är det nyhetens behag. Snart ska en vettig balans infinna sig och jag ska få alla saker på min "att göra"-lista gjorda. Ska bara invänta balansen, sedan ska jag bli grymt produktiv. Skam den som ger sig.
(Eftersom detta bara är ett tillfälligt problem som jag snabbt ska överkomma gör jag inga procent-avdrag.)
Hur har det då slutligen gått med mina mål? Jag har inget jobb, ingen lägenhet, ingen pojkvän och jag har inte skrivit något på min tänkta bok. Nä, jag måste anstränga mig ännu mer helt enkelt. Men det är inte så enkelt. Igår på festen till exempel, är jag kräsen om jag då inte vill ha en tre år yngre kille eller en gammal lågstadieklasskompis som precis kommit på att han är intresserad av mig? 22års-killen var kort och såg otroligt barnslig ut. Den gamla klasskompisen har gjort vissa beslut som jag inte helt håller med om, att kyssa honom skulle dessutom ha känts som att kyssa sin bror… eller sin kusin i alla fall. Nä, bättre lycka nästa gång!
Målen: 0% (Illa illa illa.)
Mitt hopp är så klart att få alla procentnivåer i toppen. Hundra procent i alla kategorier. Men tills den dagen kommer fortsätter jag att kämpa och rapportera om framgången här på bloggen.
Kommentarer
Trackback